Ransonering

Ransonering

Jag har varit med om att varor blivit ransonerade två gånger – en konstruerad(?) på 70-talet när man lyckades få folk att tro att oljan och därmed bensinen höll på att ta slut på jorden – och en gång i efterdyningarna av andra världskriget. Vilken vara som fanns ransonerad på mitt första ransoneringskort har jag ingen aning om. Whisky eller kaffe var det knappast. Kaffet var f ö den vara som ransonerades längst, fanns inte att tillgå fritt före 1952.

På den här bilden ses, enligt vad jag har för mig, min pappa Sven i färd med att dela ut ransoneringskort i bygden någon gång på 40-talet. Men – jag har inget emot att den erfarna rättar mig om jag har fel här.

Tandläkarskräck

(klickbar bild)

Tandläkarskräck

Visst är det lite bedrövligt att man ska vara så ängslig för att gå till tandläkaren? Jag menar – man har ju gjort det ett stort antal gånger och för det mesta har det inte varit särskilt farligt. I synnerhet nu när tandläkarna har så fina grejer. Annat var det minsann förr…

För att uppmuntra personer som ska till tandläkaren brukar jag alltid berätta små trevliga anekdoter om hur borren far ut genom kinden och annat uppbyggligt ur tandläkarhistorien. Man kan riktigt se hur ansiktena bleknar och får en lätt ljusgrön ton. Visst är det trevligt att få vara ett stöd för sina medmänniskor?

(De båda ”visst-frågorna” i början och i slutet är bara inlagda för att bevisa att jag behärskar litterär kontrapunktik).

Gruvdrift

Foto: Arvid Sjöström

Gruvdrift

”Skelleftefältet” är ju berömt för alla sina mineraltillgångar. Gruvorna har som bekant ”stått som spön i backen” i området, med Boliden och Kristineberg som främsta och största tillgångar.

Den gruva, Lainejaurgruvan, som låg närmast mina hemtrakter, levererade nickel och då främst under andra världskriget. Imponerande gruvlave, som man ser av bilden.

Under mopedåldern besökte en kompis och jag platsen för den forna gruvan. Ett trädäck med en öppningsbar lucka låg över gruvhålet. Vi öppnade luckan där en stege ledde rakt ner i mörkret.

”Ska vi klättra ner?” var ju den givna frågan. Som tur var provade vi stegen med en sten först. Rassel, rassel lät det när stegpinnarna försvann under stenens tyngd. Vi kontaktade kommunen och så småningom kom det upp räcken runt + andra skydd.

Problemet med gruvdrift är ju att den styrs närmast helt av kapitalistiska intressen. Fort in – största möjliga vinst till aktieägarna – fort ut. Kvarvarande miljöproblem får skattebetalarna stå för – förr eller senare. Exemplen på detta är ju oräkneliga, ta Stekenjokk t ex. När ska de, synbarligen aningslösa, arbetstilfällekåta myndigheterna lära sig?

Vykort

Vykort

Den här vackra kyrkan i Malå byggdes på initiativ av tre bröder Mörtsell, av vilka en av dem blev församlingens första präst. En annan av dem var f ö min farmors far.

Men det var inte det jag skulle skriva om här. Det var vykort det skulle handla om. För visst var det bättre förr när nästan varje by med självaktning hade egna foton från den egna orten att visa upp? Frågar man efter vykort nu för tiden får man se en bild (i och för sig vacker) där det står ”Norrland”, ”Höstfärger i Höga Kusten” eller något annat opersonligt. De mer lokalt identifierbara bilderna har försvunnit ur marknaden. Synd.

När Lotta Engberg besökte Lycksele ville hon ha ett vykort föreställande Margaretakyrkan. Fanns ingenstans. Som tur var fanns det vykortssamlare typ undertecknad som kunde bistå.

Här nere några andra vykort från Malå.

Genesis

Genesis



2003 gjorde glasbruket Strömbergshyttan i Småland en utställning med unika glaskonstverk som de baserat på, och hämtat inspiration av, min frus dikt ”Genesis". Utställningen varade ett år och här nedan kan du se några av verken:

Aftonvind

Blå

Fulla segel

Natt

Hela utställningsområdet

Genesis
(Ett besök i Strömbergshyttan)

In i den glödheta glasmassan
blåser mästaren en bubbla.
In i bubblan blåser han sitt liv.

Han blåser en snipa i fulla segel
som närmar sig i våg av skimmer 
mot en hägrande sluthamn.
Båten slår följe med aftonvinden
i den blåaste av oceaner.

Han blåser en ljuslåga
som svävar lätt i takt
med den älskades andetag.
Lågan strävar fladdrande upp
så att natten blir till dag.

In i den glödheta glasmassan
skapar mästaren ett liv.
In i bubblan blåser han sin själ.

(Nahide Ergezen-Hermansson)

Bjuröklubb

Bjuröklubb

Utsikt från fyrplatsen Bjuröklubb. Notera särskilt kepan med loggan ”Trafikmagasinet”.

Det finns en låt där en tjej sjunger om Bjuröklubb i texten. Hörde en programledare som presenterade låten som om hon hade varit på en klubb som hette Bjurö. Kul. Påminner om en annan programledare (Kindvall?) som när han skulle säga ”If I were a carpenter” sa ”carpainter”. Blir ju också rätt roligt.

Och – Finland syns inte från Bjuröklubb. Det är en svensk halvö i bakgrunden. Båtarna går långt ut, det är inte så vänligt vatten för djupgående båtar där just utanför. Det finns ganska många vrak i de farvattnen och tragiska historier om ihjälfrusna sjömän.

Men – ”Jag klarar alla släkta fyrar, på erotikens ocean”, som det står i visan. Undrar vem dom är släkt med?

Företagande

Företagande

Mitt barndomshem syns här t v på bilden.

I resterna av den på bilden halvt nedrivna ladugården startade jag i ett anfall av sann entreprenörsanda mitt första (och enda) företag: "Hermanssons Almökstjänst". Det fanns gott om rallarrosor där ladugården hade stått och jag plockade dem i säckar och sålde dem till en grisbonde för 25 öre säcken. "Järnna ha du´n tolvskilling" sa han och klagade över att säckarna var för löst packade.

Jag lessnade och min kloka mor som inte ville se sin yngste son lida under det kapitalistiska oket understödde mitt beslut om företagets likvidation.

Denna brist på uppskattning tog för evigt död på min framåtanda så det fick bli ett stillsamt arbetsliv som anställd inom Posten i stället.

Här nedan några andra bilder av huset i såväl vinter- som sommarskrud.

Brandrök

Eld i berget!

Eller i soptippen i det här fallet. Ett 5 meter tjockt lager byggrester hade lyckats fatta eld mitt under den värsta värmeböljan i Schtaaan. Ett stort dasslock av rök bredde ut sig över nejden och det var tidvis inte roligt att vistas utomhus. Campingplatsen, som varit överfylld med husvagnar och -bilar, tömdes till största delen på nolltid.  Men - duktigt folk släckte och nu är branden ett minne blott.

(Bilderna har jag ”lånat” av Norran)