onsdag 16 januari 2019

Optimism



Om optimism


Optimist ska man vara, man har i alla fall mer kul än en pessimist innan allt barkar åt h-e sägs det.

Man bör dock inte vara obekymrat optimistisk när man har hand om andras pengar. Då kan det gå som i Lycksele, där man i slutet på 80-talet hade en slogan som löd: ”Lycksele 20 000 år 2 000”.

Med 20 000 avsågs i detta fall antal innevånare, med 2 000 avsågs årtalet. Inte tvärtom, som man lätt skulle kunna tro. 

Med denna slogan som bakgrund satte man igång att bygga bostäder åt alla 20 000 så de skulle ha någonstans att bo. Att flera stora arbetsgivare i kommunen aviserat nedskärningar i verksamheten bekymrade inte. Man skulle vara 20 000 år 2 000, det stod ju på papperet!

Resultatet blev Lycksele 13 200 år 2 000 och en besvärande mängd tomma lägenheter. I Lycksele hade alltså en rejäl gammaldags pessimist kunnat spara massor av pengar åt kommunen.

Så, om det går så olyckligt för dig att du någon gång i livet hamnar i beslutsfattande position i en kommun, eller i en beslutsfattande ställning över huvud taget, se då till att skaffa dig en riktigt pessimistisk rådgivare! Se bara på KI i Stockholm där man överskridit budgeten in absurdum och trots det byggt för smala dörrar för sjuksängar, för branta ramper för rullstolar m m. Där hade en riktigt sur nejsägare till pessimist kunnat göra stor nytta!

söndag 13 januari 2019

Pessimism

Om pessimism


Asleigh Brilliant: ”Jag mår mycket bättre nu när jag gett upp hoppet.”

Ronnie Shakes: ”Jag tänkte köpa boken ’Positivt tänkande’, men så tänkte jag: Vad i helvete ska det tjäna till?”

”Det är alltid mörkast innan det blir nattsvart”.

”Ljuset i tunneln är säkert ett tåg”.

Visst är det fint med riktiga pessimister? Inte den där lite pessimistiska sorten som ser sitt liv lite i halvgrått, utan de där riktiga pessimisterna som inte kan tänka sig att en ljusglimt skulle kunna komma åt deras håll vid något enda tillfälle.

Jag har en dylik granne, och pratstunderna med honom får mig alltid på extra gott humör. När man efteråt tänker på vad han sagt, kan man sitta och småle i flera timmar. Hustrun brukar titta frågande och det har hänt att hon fått för sig att jag nallat av julkonjaken, något som jag naturligtvis aldrig gör.

torsdag 10 januari 2019

Den Svenska Fanan

Om den svenska fanan


När jag gick i småskolan målade jag den svenska flaggan (utan flaggstång och snören) med den lodräta gula remsan till höger om mitten och fick veta av min stränga fröken att så skulle det inte vara.


Den lodräta gula remsan skulle minsann vara till vänster om mitten sa hon, den gamla haggan, innan hon gav mig en rejäl lusing och ställde mig i skamvrån med dumstruten på huvudet. Senare har jag sett att flaggan alltid avbildas så när den visas utan flaggstång och snören. Vem har bestämt det?

Åt vilket håll flaggan pekar beror ju varifrån det blåser! Det blåser väl inte jämt från vänster i Sverige, eller hur? Finns här något väl dolt politiskt budskap? Kan man ana ett kurdspår av något slag även här?

Denna upplevelse var min tidigaste traumatiska när det gäller utbildning. Jag tappade då också fullkomligt tron på att jag resten av livet skulle ha den konstnärliga friheten att avbilda sanningen som jag upplever den. Det har i alltför hög grad präglat resten av mitt liv.

Tragiskt, eller hur? Och inte sjöng jag nationalsången särskilt bra heller.

måndag 7 januari 2019

Sisu




Om den finska sisun


I sin bok ”Från adresslapp till guldmedalj” (Bonniers 1969) skrev Toini Gustafsson (sedermera Gustafsson – Rönnlund) på sid 13 – 14:

”Kanske betyder mitt finska ursprung att jag inom mig har något av den berömda sisun, kanske har denna egenskap varit mig till en viss hjälp.

Men längdåkning på skidor fordrar mera än sisu.”

Fordrar mera än sisu!

Tänka sig, hon visste redan då!

fredag 4 januari 2019

Bibliotek



Brev från biblioteket

Bäste herr Hermansson

Nu är det faktiskt på tiden att du lämnar tillbaka de böcker av ryska författare du har lånat av oss, din nedrans såskopp. Det finns andra som kan behöva läsa dem ska du veta, ditt jädra praktarsle. Läsa förresten, kan du över huvud taget läsa, din rackarns anal-fabet?

Det känns extra svårt för oss att avdelningarna för ryska författare på våra bokhyllor ska gapa tomma när vi vet att du bara har dem hemma för att försöka imponera på fruntimmer, om du nu mot förmodan någon gång skulle lyckas få tag på ett sådant.

Vi har enligt säkra källor fått reda på att du inte har lyckats lura hem en enda varelse av kvinnokön på flera år, vilket f ö ger oss en starkare tro på feminismen. Leve den och metoo! Hurra!

Är det inte så, handen på hjärtat herr Hermansson, att det enda i kvinnoväg du lyckats lura hem är en stackars liten 10-åring som du försökte stänga in i kylskåpet med motivering att du ville se om lyset släcktes? Den stackars lilla flickan lyckades tack och lov skrikande ta sig ur din lägenhet. Vem vet hur det annars skulle ha gått?

Nu väntar vi bara på våra böcker. Du har till i eftermiddag på dig. Sen kommer vi för att ta dig! Pervo!

Med vänlig hälsning

Biblioteket 

tisdag 1 januari 2019

Kylskåp m m


Existentiella frågor

 

Eller gåtor kan man kanske kalla det.


Äter Alexander Bard soppa? Och i så fall hur?

Vad heter Kim Jung Uns frisör?

Hur kan man vara säker på att lyset slocknar inne i kylskåpet när man stänger kylskåpsdörren? Jag är själv för stor för att kunna krypa in och stänga dörren och se efter. Jag har försökt lura små barn i grannskapet att kliva in i mitt kylskåp för att kontrollera, men hittills har det bara lett till obehagliga missförstånd.

Det är inte så roligt när de små arma liven skrikande rusar ut ur min lägenhet. Det har behövts mycken god takt och ton från min sida för att reda ut de anstormande föräldrarnas aggression och gjuta olja på vågorna.

fredag 28 december 2018

Samvetet


Om samveten


Samveten är ena högst otrevliga små saker. Personligen är jag utrustad med ett samvete som inte nöjer sig med halvmesyrer. Det brukar slå till hårt och skoningslöst och drar sig inte för att sparka på mig när jag ligger. Piggt, energiskt och villigt att lägga sig i sådant som inte angår det det minsta.

Samvetet drar sig inte alls för att lägga sig i när jag försöker föra logiska och kloka inre resonemang med mig själv, och då framför allt när jag försöker förklara för mig själv omständigheterna till varför jag klantat till det. Mitt samvete saknar Saltsjöbadsanda och går inte att förhandla med!

Just när man har sorterat allt logiskt och klokt (och i synnerhet när man ska till att sova och kanske tänka på sex eller nåt annat trevligt) dyker samvetet upp:

”Jaså du”, säger han. ”Fy fan (jodå, samveten svär) att jag som är ett känsligt och belevat samvete haft en sådan otur att jag hamnat i en sådan klantig, lastbar och syndfull kropp som din”. Ditt huvud sitter väl bara där för att det inte ska snöa in genom halsen! Var säger man upp sig?”

För det mesta dyker samvetet upp när man är som mest sårbar. Om man till exempel hjälpt fru Persson hem med varorna, var är då samvetet? Men om man kört förbi fru Persson och kanske stänkt ner henne då kommer det fram. Man ligger i sängen och vrider sig tills erkännandet kommer. ”OK, jag går förbi och ber om ursäkt i morgon”. Då först tillåter samvetet att man somnar.

Det mest utmärkande för samveten är alltså att:

De kommer bara fram då de är i överläge, de fega rackarna!

Optimism

Om optimism Optimist ska man vara, man har i alla fall mer kul än en pessimist innan allt barkar åt h-e sägs det. Man bör dock in...