Jag har varit med om att varor blivit ransonerade två gånger – en konstruerad(?) på 70-talet när man lyckades få folk att tro att oljan och därmed bensinen höll på att ta slut på jorden – och en gång i efterdyningarna av andra världskriget. Vilken vara som fanns ransonerad på mitt första ransoneringskort har jag ingen aning om. Whisky eller kaffe var det knappast. Kaffet var f ö den vara som ransonerades längst, fanns inte att tillgå fritt före 1952.
På den här bilden ses, enligt vad jag har för mig, min pappa Sven i färd med att dela ut ransoneringskort i bygden någon gång på 40-talet. Men – jag har inget emot att den erfarna rättar mig om jag har fel här.
Helt rätt om pappa Sven. Han färdades miljövänligt på spark och delade ut ransoneringskort i bygden. Av klädseln att döma förstår man att det var söndag. När det gäller ransoneringskort för "barna" är jag osäker, men kakao tror jag på.
SvaraRaderaKakao kan det vara, eller nån mjölkersättningsprodukt? Jag förstod inte riktigt meningen med kvinnobröst när jag var liten, enligt hävden. Skrek mest tills jag fick nåt annat. Det var först långt senare som jag till fullo förstod att uppskatta dem.
SvaraRaderaRansoneringskupongerna kommer jag ihåg. Och någonstans i en låda här i hemmet så finns några som min kära mor hade sparat. Om jag minns rätt så ligger de i en slags "börs" med flera fack.
SvaraRaderaAnnica: Jag måste väl erkänna att jag blivit en aning rundnätt med åren. Det skulle kanske inte skada om man återinförde lite ransonering på några livsmedel, i mitt fall räkmackor, bakelser, pizza och öl t ex. Frivillig ransonering verkar inte fungera för min del.
SvaraRadera