Bowling. Råd till unga 3

Sport: Om bowling

Jag har alltid undrat vad det är som driver bowlingspelare. Att folk fullt frivilligt vill stå timme efter timme och rulla tunga klot mot käglor, som aldrig gjort någon människa något för när, är mer än jag kan förstå. Vi får hoppas att den moderna forskningen, som det pratas så mycket om, så småningom kan lösa gåtan.

Den enda teori jag kan komma på, som på ett någorlunda bra sätt skulle kunna förklara deras beteende, är att de varit otroligt dåliga på att spela kula som barn och fått lida svårt för det under småskoleperioden. Därför försöker de i vuxen ålder att kompensera sina traumatiska barndomsupplevelser med ett flitigt klotrullande.

Bowlingens komplicerade poängberäkningssystem, som ju ingen förnuftig människa heller kan begripa, verkar för övrigt vara hämtad från samma psykologiska bakgrund. I sättet att räkna poäng avslöjas att de också har ett besvärande matematikkomplex att bära på, de stackars bowlingspelarna.

Jag grundar ovanstående logiska påståenden på egna empiriska erfarenheter. I skolåldern hade jag kort hår och vingmutteröron, vilka besvärade mig oerhört. Nu ser man många äldre med långt tjockt hår –  i mitt fall låter det inte sig göras - och deras vingmutteröron syns inte! Mycket oförklarligt vuxenbeteende, ta då som exempel bowlingspelande eller gubbar med stora hårsvall, har sin förklaring i barndomen. Grunden till allt man gör senare i livet läggs alltså mycket tidigt! V s b.

Därför:

Passera alltid bowlinghallar med en försiktig, men fullt märkbar, huvudskakning.

Om passion. Råd till unga 2

Om passion

Passionerad kärlek i sin fysiska form är inte så dumt, jag tillstår gärna att jag snarare tillskyndar företeelsen än motsatsen. Spotta i nävarna, grabba tag och sätt igång!

Tänk bara på att ta av glasögonen först. Det blir ett fasligt sjå att putsa dem efteråt annars. I värsta fall kan det bli onödiga och kostsamma besök hos optikern.

Om Du planerar att utöva passionerad fysisk kärlek ofta kan det vara en sund ekonomisk investering att skaffa sig linser.

När jag var ung planerade jag ofta passionerade kärleksstunder med de flesta lämpliga flickor som fanns i min närhet. Problemet var dock att de, av någon anledning som jag hittills inte lyckats utgrunda, inte tycktes ha motsvarande typ av planering. Möjligen kan det ha berott på att jag inte var glasögonförsedd på den tiden.

Nu för tiden har jag ofta passionerade kärleksstunder. Jag brukar särskilt uppskatta den som infaller på hösten.

Miljonär? Råd till unga 1

Hur man blir miljonär

Om man inte vinner på tipset eller ärver någon rik släkting, som blivit rik genom att vinna på tipset, ärva någon rik släkting, eller att följa mina spartips nedan, finns det huvudsakligen två bra sätt att bli miljonär. Det är att följa mina spartips nedan:

Om (tips 1) du lägger undan en femhundring varje dag i ett stort kuvert blir du miljonär på 1 000 000 : 500 = 2 000 dagar. Cirka 5,5 år alltså! Ett bra och relativt snabbt sätt som verkligen kan rekommenderas. Haken är att du måste komma ihåg att lägga i pengarna varje dag, även de dagar du är bakis eller din pojk- eller flickvän flyttat till Stockholm.

Du måste också vara noga med att gömma kuvertet så din mamma inte ser det när hon kommer för att städa och tvätta åt dig. Hon kan lätt missförstå situationen och få för sig att hon ska ha del av pengarna, en sorts betalning, för sitt arbete. Och det vore ju onödigt, eller hur?

Personligen var jag för korkad för att använda ovanstående metod så jag gjorde i stället så här (tips 2):

Årsskiftet 1979 - 1980 slutade jag med två saker som jag ditintills gjort varje dag: Röka och köpa kvällstidningarna.

(Idiot, det finns två kvällstidningar!)

OK. Årsskiftet 1979 - 1980 slutade jag med tre saker som jag ditintills gjort varje dag: Röka och köpa kvällstidningarna.

(Hallå, det finns 20 cigaretter i ett paket!)

OK igen. Årsskiftet 1979 - 1980 slutade jag med tjugotre saker som jag ditintills gjort varje dag: Röka och köpa kvällstidningarna.

(Nu blir det värre och värre. 20 cigaretter + 2 kvällstidningar = 22!)

Förlåt. Jag måste ha räknat det tomma cigarettpaketet också i hastigheten. Alltså:

Årsskiftet 1979 - 1980 slutade jag med tjugotvå saker som jag ditintills gjort varje dag: Röka och köpa kvällstidningarna. Pengarna som blev över satte jag in i diverse fonder. När tidningarna och cigaretterna blev dyrare ökade jag på insättningssumman i motsvarande mån.

Och, förutom att detta har gjort mig till expert på prisutvecklingen inom områdena kvällspress och cigaretter, har det numera gjort mig till miljonär!  Problemet är bara att jag numera blivit så gammal och slut att jag inte orkar sätta sprätt på pengarna. Det blir väldigt lite sprätt nu för tiden måste jag säga.

Ett annat problem är att jag inte kommer åt pengarna. De har dragit in alla post- och bankkontor jag känner till och ersatt dem med nya bankautomater, apparater som sitter så högt upp att jag inte riktigt når upp. (Jag kanske inte har nämnt att jag är ganska småväxt). Nu kanske du invänder att jag borde ta med mig en pall när jag besöker bankautomaten, men jag är rädd för att uppfattas som löjlig. Och inte törs jag lämna ut koden till mina släktingar heller, då skulle nog slantarna försvinna ganska fort är jag rädd. För övrigt har jag glömt koden.

För att få ett någorlunda drägligt liv har jag därför berättat för mina släktingar hur rik jag är samt att den som passar upp mig bäst ska få ärva alltihop. Men jag låter aldrig någon av dem veta vem som ligger bäst till, för då är nog risken stor att jag skulle vakna upp en vacker dag med en föga känd orientalisk dolk genom hjärtat, och det skulle nog inte kännas särskilt trevligt.

Alltså: Bli gärna rik men se till att du kommer åt pengarna! Och – akta er för Euro – i den valutan är det mycket svårare att bli miljonär!

Introduktion

Min syster tycker att jag har skrivit en hel massa kloka saker genom åren. Hon skriver själv och det är hon som tvingat mig till denna sammanställning. Det är alltid bra att ha någon att skylla på.

Min fru förhåller sig ganska neutral, en klok politik som jag har märkt att fruar brukar ha. Min bror och svåger brukar skaka lätt på respektive huvud när de tror att jag inte ser.

(Min systers ungdom inföll f ö någon gång under Kambrium- och Silurtiden och präglades av 1) sprit. D v s brist på sådan och 2) stor tillgång till extremt socialrealistisk preerotisk pseudovåldslitteratur av typ ”Flickornas Julbok”. Därför skriver hon alltid ur en nykter och feministisk synvinkel.)

Min bror har också försökt att skriva lite själv, men han har en tråkig tendens att alltid fastna i kanten av någon Sara Lidmansk blötmyr varifrån han sedan aldrig kommer.

Vem är då jag? En presentation:

Jag har avgått som segrare i 100 % av ett välkänt litteratursällskaps två (alla) korsordstävlingar. Därför ombads jag att insända ett idolporträtt att hanteras av styrelsen. Som förklaring till fotot bifogade jag följande öppenhjärtiga beskrivning, som även går bra att använda i detta sammanhang:

Korta fakta om pristagaren:

Namn:                          Anders Hermansson

Civilstånd:                    Sorry, tjejer. Gift sedan länge med Nahide från Turkiet.

Går:                              Starkt framåtlutande med sluttande panna och slö blick. Knogarna har en tendens att släpa i marken.

Saliv:                           Stark. Fräter vanligen sönder både frimärke och brev. Posten har klagat.

Klädskapare:                Anlitar vanligen Omar, tältmakaren.

Röker:                          Lax, ibland sik, beror på tillgången.

Dricker:                        Skotskt till vardags, Irländskt till helgs. (Ryktet om hembränt på morgnarna dementeras å det bestämdaste)

Favoriträtt:                   Tilltugg till ovanstående.

Favoritfel:                    Har inga fel utom de som påpekas av hustrun.

Livsfilosofi:                  Synda långsamt.

Valspråk:                      ”Hellre tung i gumpen än orörlig i hjärnan”.

Konsumtionsteori:        ”Köp inget onödigt, köp Bushmills Malt”.

Läser:                           Lika gärna Tin-Tin som Shakespeare.

Arbete:                         Skaffade mig en gång ett Arbete. Kan bara skylla på ungdomligt oförstånd. Lyckades bra med luncherna och fikarasterna. De andra uppdragen verkade lite överdrivna. Lyckades ta mig ur Arbete 1990. Numera mera vegetativ. Stressar inte mycket.

Livsambition:               Att få lite annan post än den jag normalt får från kronofogden och skattemyndigheten.

Övriga meriter:             Har åkt fast för fortkörning på väg till Vinmonopolet i Molde, Norge.

                  Har ertappats med smuggling av diesel i Övertorneå.

Har fjällvandrat i Riksgränsen. (Sträckan hotellrummet – hotellbaren - hotell^hickrummet^hick).

Har varit vokalist och uppträtt till full orkester några midsommaraftnar på Udden, Lainejaur.