Coola gänget

Coola gänget

Denna byggnad, innehållande bl a bagarstuga och vedbod, står på min barndoms skolgård. Minns tunnbrödet som bakades där. En delikatess, serverad såväl som smörgås som blaitaingrediens.

Björken till höger på bilden (sorry syrran, har inte frågat om lov att få använda den) har 4 stammar med ett naturligt utrymme i mitten. Den såg nästan likadan ut i mitten av 50-talet när jag börjat småskolan. I det utrymmet trängdes det coola gänget, 5 – 6 stycken världsvana killar som diskuterade världsläget, kalla kriget, Erlander - Ohlinaspekter, infrastrukturen i järnvägsnätet och logistiken i dagligvaruhandeln bland annat.

De andra, loosarna, satt mest på trappan i mitten av bilden. Det var nästan bara tjejer och vad de talade om vet jag inte. Men de fnittrade mycket. Det behövs alla sorter antar jag.

Musik

Musik

Förutom melodikrysset i P4 brukar jag bara lyssna på klassisk musik i P2 (blir ibland också ”utvald” att rösta i svensktoppen och det är jobbigt. För rösta när det är val det gör man bara, det har pappa Sven sagt).

Jag har aldrig gjort någon lista över favoritmusik så det är väl dags nu:

1. Kammarmusik av de stora mästarna.
2. De vackraste operaariorna. Ex: ”Una furtiva lagrima” med Alagna. Finns på YouTube. Av Donizetti. Duetten ur ”Pärlfiskarna” (Bizet) är också en favorit. Alagna/Terfels röster passar bra hop. Men det finns många andra.
3. Pianokonserter/solon. Chopin, Liszt, Schubert m fl.

Absoluta ickefavoriter:

1. Arvo Pärt. T o m de som spelar har svårt att hålla sig vakna.
2. Hildegard av Bingen. Allt låter exakt lika.
3. Björk. Ylar (mot månen?)
4. Philip Glass. Upprepningarnas konung.
5. Övrig mesproppsmusik.

Hoppas att ni, alla tre kära läsare, inte har några invändningar?

Renault

Ett biläventyr (några år sedan nu)

Röd och grann!!! (Den här gången talar jag inte om tomten)

I dec anlände den, bilen jag beställde i mars. Den sista förseningen berodde på att det uppstått en lackskada på en dörr i transporten så de blev tvungna att lacka om.

Röda bilar går fortast!

Men jag kanske skulle ta det från början. I januari beviljade Fk (Förskingringskassan) mig bilstöd. I mars bestämde Tv (Tråkighetsverket) hur bilen skulle anpassas för att passa skröpliga mig. Alltså beställde jag en bil, en Renault Kangoo, allt var frid och fröjd, Fk och Tv log vackert mot varandra.

Då, som en blixt från en klar himmel, slog hon till, häxan från Fk. Samma dag hon skulle gå på semester bestämde hon att allt som Tv bestämt var helt fel. Bl a påstod hon att mina assistenter skulle hjälpa mig. Mitt argument att jag inte har några assistenter tog hon tämligen lätt på. En bagatell i sammanhanget tyckte hon.

Sedan spelade Fk och Tv pingpong med ärendet fram till slutet av september, då man beslutade att allt skulle vara som Tv sagt från början (Jag får väl erkänna att jag inte varit helt overksam under den tiden). Och hela sommaren hade bilen stått hos Bo (bilombyggaren) i Uddevalla…

Sedan började Bp (Bilprovningen) krångla med Bo. Ja, det var en fröjd att skåda. Så småningom fick Bo segern mot Bp. Men sammantaget så tog det bara drygt 11 månader att köpa en bil. (Ja, egentligen längre, jag hade ju skickat in ansökan om bilstöd till Fk långt tidigare) Och sommaren blev ju lite förstörd, jag hade ju i god tro i samråd med Tv beställt en bil som sedan Fk ville underkänna. ”Man vart nalta orive” skulle man kunna säga på Malåmål (och det kunde jag tydligen).

Och när bilen anlände var den som sagt lackskadad.

Den här veckan börjar bra, sa han som skulle hängas på måndag.

Det enda som aldrig ifrågasattes var det gamla läkarintyget. Där hade ju Fk verkligen chansen att jäklas, de hade ju kunnat begära ett nytt läkarintyg från en specialist. Väntetiden för sådant är mig obekant, men kort är den förmodligen inte… Konstigt att man missade en sådan chans, eller hur?

Giftermål

Giftermål

Den här bilden på min fru tog jag någon vecka innan jag vågade fria till henne med bl a löjrom från Kalix (inte så dyrt på den tiden) och torkad lammfiol (finns inte att få tag på nu, snyft) från Karlssons i Malå. Jag tyckte att hon verkade ha en så pass positiv syn på fotografen att det var läge. Jag skulle just fylla 33 och var någorlunda redo för giftermål, kanske.

På den tiden lades bilder på nygifta ut i tidningarna. Och nu till mina frågor: Varför finns det inga bilder på brudpar i pressen längre? När försvann den seden? I ”mina” tidningar finns det bara foton på silver- och guldbröllopsfirare n f t.

När vårt foto publicerades i VF fick det i alla fall min såväl okritiska som opartiska moder att konstatera: ”Ja, no vara je granneste pare”, något som vi har haft lite roligt åt och citerat genom åren. (Jo, det fanns flera brudpar i VF den dan).

Nu för tiden läser jag mest dödsannonserna för att förvissa mig om att jag inte står med i dem. Finns man inte med där kan man ju stiga upp och fundera på annat. T ex varför det inte verkar finnas några ”välkommen till världen” på familjesidorna i bladen heller. Ja, frågorna hopar sig sannerligen.

Luftgevär

Luftgevär

Den här bilden är jag lite stolt över – och samtidigt mycket förvånad över. Tidigare i livet har mitt förhållande till vapen i stort sett bestått av ett skott med hagelgevär som skrämde en skeppsråtta rejält och ett skott med luftgevär där jag träffade spiken som måltavlan hängde på. Sedan fick jag inte skjuta mer, ägaren var rädd om väggen bakom målet.

Men – I början på 00-talet  – fick jag tillfälle att skjuta en serie om 5 skott "sittande fritt luftgevär 10 m"  – och kolla vilka träffar! En gång i livet! 4 skott i 10-an och ett nästan 9:a. Jag provade en gång till och då gick det inte alls lika bra. Men då – jag kände mig som ett med geväret, öga-handkoordination, balans, allt satt som en smäck.

Resultatet blev alltså alldeles för bra. Har funderat över detta. Hur kan man åstadkomma något som ligger så mycket över den egna förmågan vid ett enstaka tillfälle?

Krönika

Krönika över konungens hemresa från Gällerås anno 2004

Tarras kurir:

Är det den vilde jägarn,
Som sätter av i sträck?
Ur stugan tittar bonden
Med undran och med skräck.
En mörkblå eldig Porsche
Som i en blixt han ser,
Krom och nummerplåtar
En kronans officer.

Han redan är långt borta
Liksom en skjuten pil,
Ännu i natt han hinner
Väl några goda mil.
Ej ro, ej rast, ej vila,
Så heter hans paroll,
Och efter honom stupat
En Porsche för vart håll.

Av E 18:s våta lera
Hans bil är fullbestänkt,
Ur vägens gråstenshällar
Hans Porsche gnistor sprängt,
På Gälleråsens banor
Han nyss för livet stritt,
Bland Sörmlands hala backar
Nu rusar fram hans pitt. (förlängd i modell av en Porsche)

För första gång på länge
Göt vårsol ut sitt gull
På Stockholms stad, då vakten
Fick brått vid Södertull.
»Kung kommer med sin Porsche!»
Upp flyger bommens slå
För föraren och bilen,
Rätt fulla båda två.

Vid Slussen stannar Porschen,
Han mäktar icke mer.
Till fots den trötte kungen
Till slottet sig beger.
För kungahuset har han
Avgassvärtat bötesbrev,
Som polisen lutad
Mot motorhuven skrev.

I borgen, byggd av Wrangel
På Riddarholmens ö,
Med flygeltornens rundlar
Vid strand av Mälarsjö,
Elisabeth Tarras Wahlberg,
Den höga ättemor,
Ett stöd för Karlar alla,
I sorg och oro bor.

Hur har i ångest fordom
Hon vakat mången stund,
Då kungen stred vid Brunei,
och skrev vid Treriksrös!
Sist ljöd i hennes öra
Pressens dunderskall
Det bud, härnäst hon väntar,
Kan vara Kungens fall.

»Nu här i vår april
Vi med den Högstes makt
Vid Gällerås i drabbning
Vår ovän överkört.
Vi ha medaljer, foton
I flera tusental,
Som närmare här skriver
Vår ovän Aftonblad.»

Från Aftonbladet dundrar
Med jämna mellanrum
Den åska, vilken världen
För alltid trodde stum.
Och alla hjässor blottas,
Då segerfröjdens tolk,
Expressens taskspel klingar:
Republikanerna: Vår kung!