Samvetet

Om samveten

Samveten är ena högst otrevliga små saker. Personligen är jag utrustad med ett samvete som inte nöjer sig med halvmesyrer. Det brukar slå till hårt och skoningslöst och drar sig inte för att sparka på mig när jag ligger. Piggt, energiskt och villigt att lägga sig i sådant som inte angår det det minsta.

Samvetet drar sig inte alls för att lägga sig i när jag försöker föra logiska och kloka inre resonemang med mig själv, och då framför allt när jag försöker förklara för mig själv omständigheterna till varför jag klantat till det. Mitt samvete saknar Saltsjöbadsanda och går inte att förhandla med!

Just när man har sorterat allt logiskt och klokt (och i synnerhet när man ska till att sova och kanske tänka på sex eller nåt annat trevligt) dyker samvetet upp:

”Jaså du”, säger han. ”Fy fan (jodå, samveten svär) att jag som är ett känsligt och belevat samvete haft en sådan otur att jag hamnat i en sådan klantig, lastbar och syndfull kropp som din”. Ditt huvud sitter väl bara där för att det inte ska snöa in genom halsen! Var säger man upp sig?”

För det mesta dyker samvetet upp när man är som mest sårbar. Om man till exempel hjälpt fru Persson hem med varorna, var är då samvetet? Men om man kört förbi fru Persson och kanske stänkt ner henne då kommer det fram. Man ligger i sängen och vrider sig tills erkännandet kommer. ”OK, jag går förbi och ber om ursäkt i morgon”. Då först tillåter samvetet att man somnar.

Det mest utmärkande för samveten är alltså att:

De kommer bara fram då de är i överläge, de fega rackarna!

Julfirande

Om Julfirande

Julafton hade jag turen att tillbringa hos matmänniskor av enorma mått. Så när vi någon tid efter Kalle Anka och julklappsutdelning bänkade oss vid bordet stod julmaten högt i tak. Jag var som vanligt i perfekt kondition för att ta mig an det maratonlopp som ett riktigt julbord är och gick min vana trogen ut ganska löst och ökade efterhand. Den första, fiskbaserade, delen av loppet tillät jag mig en viss aptitretande doping i form av en sexa Herrgårds Akvavit kombinerat med starköl, men i den andra, mera köttinriktade slutdelen av loppet drack jag ett Riojavin av Grand Reserva-klass (gillar vaniljtonen) vid vätskekontrollerna.

När matångorna skingrats och man började ana att det fanns fat och karotter under all maten framstod det som tämligen klart att jag hade vunnit och ÄTIT MEST. Bra, eller hur? Mina konkurrenter kom naturligtvis med sina vanliga bortförklaringar men faktum kvarstod. En viss förståelse kan jag dock känna för deras argument. Någon var handikappad av att ha jour och därmed ha alkoholförbud m m. De närvarande damerna hindrades av sin intelligens och självbevarelsedrift och något som på Malåbondska kallas för magahov (=magens förstånd, övs anm). Den närvarande ungdomen hade, som ungdomar nästan alltid gör, gått ut för hårt och grovt överskattat sin stayerförmåga.

Sedan förekom det knäck, choklad, kaffe och konjak/kaka, whisky, gindrinkar och jordnötter, öl, te och smörgåsar och någon enstaka mandarin m m i den mycket trevliga samvaron.

Kvällen avslutades med dopp i gryta med fläsklägg eller skinka. För säkerhets skull tog jag båda.

På natten vaknade jag med en lätt överträningskänsla i form av det som brukar kallas halsbränna, men med Guds(?) hjälp och en tesked ordnade sig även det problemet. Teskeden innehöll i det här fallet bikarbonat.

Och – nu på morgonen innan avresa - bjöds det på frukost-lunch. Husets egenhändigt kokta feta blodkorv med stekt rökt fett fläsk och kokta(!) renrevbensspjäll. Normalt väldigt gott, men av någon obegriplig anledning var jag inte särskilt hungrig.

Men redan nu har jag börjat se fram emot nyårsafton med bl a löjromstoast och pekinganka. Livet leker! Hejja mej!

Enduro

(Här ovanför ses t v den enda enduroförare jag känner. Som framgår av bilden har han blivit av med både hjälm och jacka, de har väl fastnat på någon kvist, men byxorna har han som tur är fått behålla. Motorcykeln har han tappat bort. T h syns hans fanclub).

 

Om Enduro

Tidigare har jag försökt förklara olika mänskliga kategoriers förhållningssätt gentemot sport och då särskilt hur bowlingspelare, amatörmaratonlöpare och orienterare fungerar och orsakerna därtill. Jag har då kunnat lägga fram oomkullrunkeliga bevis för barndomens betydelse för framtida aparta beteenden.

Det finns dock en grupp som inte låter sig förklaras på denna psykologiska bas. Det är enduroåkarna. De kombinerar kraftig nedsmutsning med halsbrytande framfart i eländig terräng på motordrivna tvåhjuliga fordon. I skog! Totalt livsfarligt!

Jag har tänkt mycket på problemet enduro men tyvärr inte lyckats lösa gåtan. Jag tror även här att den moderna forskningen måste försöka ta sitt ansvar.

Tills vidare vill jag dock att enduroåkarna ska veta att de har min sympati, jag är inte den som ger mig på de som verkar direkt svagsinta.

Mat m m

Om mat, män, Kieslowski och olivolja

En ung lesbisk dam som jag känner berättade för mig om en mansperson som tittat på henne på restaurangen där hon åt och utvecklade en teori om att det skulle ha varit den mat hon åt som han tittat på. Jag tillät mig att ställa mig lite tvekande till detta. Män tittar mest på de tre B:na (Ben, bröst, bak), ibland på A (Ansikte), men mycket sällan på M (Mat) när de ser en kvinna. Detta är vetenskapligt bevisat och inte ens det faktum att den här aktuella manspersonen skulle härstamma från Luleå räcker riktigt som bortförklaring.

Hon frågade vidare vad som hänt med Kieslowski. Kieslowski dog därför att han fick en hjärtinfarkt, det är jag 99 % säker på därför att min fru har sagt det. Eller finns det ett kurdspår här också?

Dessutom undrade hon om jag ville berätta för henne om olivolja. Tyvärr har dock marknadskrafterna nekat mig att uttala mig om olivoljans färg- och prisegenskaper. Man framför dock en hälsning: Vi ska vara tacksamma att de (marknadskrafterna) inte gjort den svart!

I inledningen av denna paragraf nämner jag att en kvinna är lesbisk. Missförstå mig inte, jag har inget emot att en kvinna har denna preferens. Men på min mest aktiva tid skulle jag hellre ha sett att alla män utom undertecknad hade varit homosexuella. Tänk vad många kvinnor som skulle ha blivit över åt mig då!

När jag var som värst i tagen beundrades jag mest av femininer som var under 13 år eller över 65. De som befann däremellan behandlade mig av någon outgrundlig anledning för det mesta som luft. Skämd luft, dessutom, de brukade höja näsan ett par tum när de såg mig. Varför? Här skulle jag själv behöva vägledning av någon klok person. Jag har ju tidigare framfört en teori om att det berodde på att jag inte var glasögonförsedd på den tiden, men jag vet inte riktigt om den håller.

I ovanstående stycke finns det troligen vissa läsare som tycker att jag borde ”killa mina darlings”, men det är jag tyvärr oförmögen till.

Maraton

Om amatörmaratonlöpare

Tidigare har jag beskrivit bowlingspelare och orienterare och vad som driver dem. Nu ska jag ta några rader i anspråk för att beskriva en amatörmaratonlöpare och hans bakgrund.

För en van iakttagare, människokännare och analytiker som jag är det tämligen självklart vad som driver dem som plågar sig lufsande miltals på hårt asfalt utan att ha en minsta chans att ta del av prisbordets fröjder: De fick inte gå hemifrån när de var små!

Förmodligen hade de mammor av den där jätteängsliga sorten som alltid undrar var barnet är. Vad händer? Jo, som ett skott på posten kommer reaktionen när de vuxit upp; de försöker genast springa så långt hemifrån som möjligt.

Det märkliga med dessa vilsna stackare är att de försöker hävda att de mår bra av att springa långt. En ”kick” för kroppen menar man. Bluff, säger jag. Om man placerar mig i en solstol med en kall öl i näven en dag när vädret är på bra humör, kan jag garantera att jag mår mycket bättre än om jag försökte springa flera mil på hård asfalt.

Elementärt, min käre Watson. (Heter du förresten Watson? Lustigt namn på en svensk kan man tycka).

Katter m m

Om katter och blomflugor

När man ska läsa morgontidningen finner man ofta att det inte låter sig göras. Katten har vanligtvis hunnit före och lagt sig på den. Eftersom jag är en godhjärtad person som ogärna stör andras välförtjänta vila får jag vänta tills katten vaknar för att se vad som tilldragit sig i världen. Och inte går den att lura iväg från just dagens tidning heller, jag har försökt att lägga ut både Åhlenskatalogen och gårdagens tidning men nej, färska nyheter ska det vara. Katter kanske tar in nyheter via pälsen?

Mina försök att hålla mig allmänbildad och á jour med den aktuella verkligheten kommer därför ofta på skam. För det mesta är jag helt okunnig om vad Trump, May, kungahuset och veganerna har hittat på. Men tänk inte illa om mig för det. Tänk i stället att ”Han är i alla fall snäll mot djur”. Och det kan man ju tyvärr inte säga om alla nu för tiden.

Det värsta med katten är att den numera har börjat förutse allt vad jag tänker göra. Om jag ska gå ut i vinterkylan så ligger den på min mössa, och om det någon gång skulle börja pirra till någonstans – ja du vet – (hoppas i alla fall för din skull att du vet) så ligger den på min fru och stirrar på mig på ett ostentativt och skadeglatt sätt.

Andra varelser som gärna sköter morgontidningsläsningsstörningsfunktionen hos mig är mina blomflugor. När de uppträder i grupp framför Folkbladet och ögonen börjar följa var sin fluga händer det att man vid läsningen av tidningen kan börja se ut som ett luffarschackparti i ansiktet.

Ja, så jobbigt är det att vara djurvän.

Orientering

Om orienterare

När man ser en person som sysslar med orientering är det väldigt lätt att fördomsfullt konstatera: Där har vi i alla fall en som blivit skvatt galen. Och onekligen verkar det så när de med största lust kastar sig från lerdike till lerdike.

Men – sanningen ligger i samma psykologiska bakgrund som jag tidigare beskrivit beträffande bowlingspelare. (Råd till unga 3). Just det, - i barndomen! Orienterare har alla den gemensamma bakgrunden att de inte fick smutsa ner sig när de var små. De hade förmodligen överambitiösa mödrar med felaktigt programmerade beskyddarinstinkter som hindrade sina telningar från den naturliga instinkten som barn har att frenetiskt rulla sig i varje gyttjepöl. Barn måste få smutsa ner sig. Har förmodligen med utvecklingen av immunförsvaret att göra tror jag.

Jag minns väl min salig mors suckanden när jag kom in i mitt barndomshem efter excesser i omgivningens gyttjepölar. Samtidigt kunde hon inte låta bli att trösta sig något när hon tänkte på att jag i alla fall inte skulle syssla med orientering när jag vuxit upp.

När man haft en orienteringstävling brukar man utse en vinnare efteråt. Han eller hon utses på grundval av den tid som använts samt hur man lyckats stämpla vid kontrollerna. Verkar inte särskilt troligt, eller hur? Hur skulle man kunna hålla reda på stämplar och sånt i lervällingen? Mig lurar de inte!

Sanningen som ingen talar om är att man har en jury som utser vinnaren! Och då använder man sig av ett enda kriterium: Den som är smutsigast vinner! Lera, gyttja och allsköns orenheter på overallen står högt i kurs. Kåda i ansiktet räknas också som en merit, särskilt om man lyckats köra in det i en olycklig tillfälligt förbipasserande myrstack.

Orienterare har normalt ett urstyvt ölsinne och öl på munderingen räknas därför inte som någon merit. Det tyder bara på att deltagaren smugit sig in på någon pub under tävlingen och råkat spilla på sig under den så kallade hävningen. Orienteringsledningen räknar med att alla tävlande sköter alla former av drogintag på ett snyggt sätt. Där går gränsen, menar man.

Efteråt fotograferas vinnaren och kommer i tidningen. Det är då det börjar bli riktigt farligt, ja närmast hälsovådligt! För nu har den stackars överbeskyddande modern som jag nämnde tidigare blivit så gammal att hon hamnat på hemmet. När obetänksam personal har lämnat Folkbladets sportsidor framme och dylika mödrar fått se sina smutsiga barn på bild i tidningen har det hänt att de drabbats av irreparabla hjärtstillestånd! Men – då blir det ju en plats ledig! De underförstådda frågorna om den s k ”sporten” orientering hopar sig verkligen här.

Skidåkning. Råd till unga 6.

Skidor

Lite har det förvånat mig att svenska skidförbundet inte hört av sig för att få goda råd av mig när det gäller träning av unga skidadepter. Här, i all korthet, har jag presenterat mina två första huvudregler. (Det finns fler om dom ber mig snällt).

1. Ät inte gul snö. (Gammalt djungelordspråk). 

2. Låna inte läppcerat av norskor. 

OK. Nu har jag presenterat mina sex första råd till ungdomen i denna blogg. Återkommer förmodligen under samma rubrik, men i fortsättningen ska jag vara mer allmängiltig, det lovar jag!

Barn? Råd till unga 5

Om barnafödande

Av vad som framgått av media har det med tiden blivit alltmer omodernt att skaffa sig barn. För en beteendevetare och matematiker som undertecknad står då en sak alldeles klar: Föds det inga barn kommer människosläktet att upphöra!

I en gentleman av min kalibers liv har det naturligtvis hänt att unga damer i min närhet fått barn. (Märk väl aldrig p g a min medverkan, jag kan ställa upp på DNA-test vilken dag som helst). Nå, hur som helst, graviditeterna har haft en sak gemensam: jag har personligen fått stå för den erforderliga nervositeten. De gravida damerna ifråga har nervmässigt förhållit sig filibunksartade. Allt har gått mycket bra, barnen blivit välskapta, papporna stolta. Efteråt har jag inte hört något annat negativt heller. Så det känns nog ganska bra att föda barn. Kör hårt, är mitt råd! Tänk dock på mina tidigare råd (nr 2) om förfarandet med eventuella glasögon i samband med själva tillverkandet av de små!

En sak som f ö kan vara ganska uppslitande för en erfaren roué som jag är, är pappor som inte svimmat utan fotograferat sina egna barns födslar. De saknar efter BB-upplevelsen all normalmänsklig hänsyn och känsla för personlig integritet. Efter en bättre middag började en av de nyblivna papporna, jag talat om ovan, att visa intima fotografier på sin fru före, under och efter förlossningen. Det var särskilt ett foto av moderkakan som fick både min cognac och min havanna att tappa sin lockelse. Härmed utfärdas en allmänmänsklig varning för osvimmade nyblivna pappor!

Drottning Viktoria av England talade en gång med en ung kvinna som tyckte att hon upplevde att hennes man var onödigt villig i sängen. Drottning Viktoria, vars eminenta talang som rådgiverska aldrig riktigt har belysts på ett rättvist sätt, hade svaret klart:

”Blunda och tänk på att fosterlandet behöver soldater!”

Kanske något för att öka det svenska barnafödandet?

Eget bo? Råd till unga 4

Om bakfylla

 

Söndagsmorgonen efter midsommar vaknade jag tidigt hemma i min egen säng med en baksmälla som inte var av denna världen. Åskan i huvudet kom sig av att de hjärnceller som hade överlevt helgen röt ut sin rättmätiga vrede över sina avlivade kamrater. Tungan kändes som en död groda i ett fågelbo tillhörande någon ökenlevande art. Det var, som uttrycket säger, ”inte en fråga om att må, det var en fråga om att överleva”.

(Få se nu, vad gjorde jag i går? Hände det nåt i trappan när jag kom hem? Javisst, grannfrun! Den häxkäringen! Faaan! Men hon hjälpte mig få in nyckeln i låset i alla fall!)

Upplevelserna i min mage kunde utan svårighet tolkas som en komplicerad form av härdsmälta, och att jag inom kort skulle råka ut för en svårartad reaktorläcka framstod alltmer klart för varje sekund som gick.

(Och på puben! Hällde öl på…. Faaan!)

Trots att jag insåg att jag skulle förlora, försökte jag andas djupt och lugnt och kämpa emot. Efter en stund tog emellertid naturen ut sin rätt, och med grönaktig ångestsvett pärlande i pannan rusade jag mot toaletten med hopp att hinna fram och – att det skulle kännas bättre efteråt. Jag hann!

Alltså:

När du flyttar hemifrån till ett eget boende, tänk då på att välja en lägenhet där toaletten inte ligger så långt ifrån sovrummet. Snabb tillgänglighet till våtrumsfaciliteter kan vara mycket viktig ibland. Det är långt ifrån alltid som man kommer ihåg att ställa in en hink bredvid sängen när man lägger sig. Särskilt vid storhelger kan det vara ett problem. Man överskattar ofta den kommande morgonens hälsotillstånd just vid sänggåendet.

Det kanske också måste påpekas att det kan vara bra om tvättfatet finns nära toalettstolen, då härdsmältor av ovannämnda slag kan vara dubbelriktade, om ni förstår vad jag menar. Tänk på det!