Snö

Snö

Ja – vi går ju mot den tiden nu, på gott och ont.

Normalt har vi inte så mycket snö här hos oss, 60 cm brukar väl vara den rätt vanliga maxhöjden, men ibland när det blåser från nordost över öppet hav – då kan det bli riktiga s k ”snökanoner” i vår del av Sverige. Snön kan driva in rätt så lokalt, i Ursviken steg snöhöjden från 10 cm till 1 meter på bara ett par renskutt efter vägen mot Skelleftehamn..

Bilderna är utifrån resp inifrån huset där vi bor. Snön når upp över halva fönstret. Vaserna är designade av Bertil Vallien.

Bilar

Bilar

Jag skrev ju om bussar sist och då passar det väl med lite bilar också…

Ganska många bilar har jag hunnit med i mitt liv – kan inte minnas att jag någonsin har haft en bil tillräckligt länge för att ha varit tvungen att besikta (eller heter det besiktiga, blir tokig på det där) den, fastän jag förmodligen gjort det någon gång.

Men den här bilen har en särskild plats i mitt hjärta, en Honda Shuttle -98 som jag hade i hela 11 år. Gick som en klocka. Genomvälskött, originalfärgen satt kvar undertill, inte en rostfläck. Fick hjälp av fordonsentusiaster i en motorklubb att hålla den i toppskick. De tog också min frus bil, ”Gula Faran”, ”under sina vingar” på den tiden.

Hondan slutade tyvärr sina dagar ganska brutalt i ett stenröse. Turligt nog klarade sig både kvinnan, som köpt bilen, och hennes två barn utan skador.

Postens Diligenstrafik

Postens bussar

När jag jobbade på Postens Diligenstrafiks huvudkontor i Lycksele tillverkade jag, i samråd med en leksaksfabrik, den här bussen. Idén mottogs med blandade reaktioner, ”Det blir nog ingen succé direkt”. Men oj, vad den sålde! Det blev nästan en miljonaffär till slut, tror jag. Alla postkontor med självaktning beställde och sålde vidare. Kul!

Postens Diligenstrafik, en viktig kulturbärare i norr och ett företag som jag är mycket stolt och glad över att ha jobbat i.

Här nedan några andra miniatyrfordon.

Karaktär

Karaktär(sbrister)

I olika media ser man ibland ”kändisar” uttala sig om sina egna och andras goda karaktär och dito brister. Mest intressant blir det när de uttalar sig om andrahandsuppgifter, då ligger missuppfattningarna och konflikterna nära till hands. Och journalister älskar konflikter…

Mina egna goda sidor:

1. Plikttrogen. Håller det jag lovar - och i tid.
2. Hederlig. Mitt samvete tål inga fuffens, låter mig inte sova.
3. Generös. Ett släktdrag.
4. Diplomatisk. Söker inte konflikter. Medlar om jag kan.
5. Gladlynt. Hittar alltid nåt skoj.
6. Kvällspigg. Sysselsatt med nr 5.
7. Påhittig. Hittar ofta en anledning att fira lite extra.
8. Smart. Kan fina ord som i punkt 1 nedan.
9. Humöret. Minns inte när jag var arg senast.
10. Övrigt: Sopsorterar. Handlar lokalproducerat om möjligt. ”Drar mitt strå".
    

 Mina dåliga:

1. Lat. Prokrastinerar onödigt ofta.
2. Hederlig. Mitt samvete tål inga fuffens, låter mig inte sova.
3. Snål. Röda Korset får inte mycket. Retar mig på direktörslönerna.
4. Konflikträdd. Bättre fly än illa fäkta.
5. Gladlynt. Har svårt att ta en del saker på allvar: Prästers tehuvor, ryska soldater som ”marscherar”, grekiska parlamentsvakter m fl ser ju otroligt löjliga ut.
6. Morgontrött. Ring efter 10.
7. Påhittig. Blir dyrt och bidrar till en viss rundnätthet.
8. Ganska dum ibland. Fastnar i korsord.
9. Humöret. Man kanske skulle bli lite arg ibland?
10. Övrigt: Långsint mot företag och myndigheter. Allt tekniskt ger mig spunk.

 Hur är det? Har du några bra eller dåliga egenskaper?

Strippar

Seriestrippar

Jag har alltid tyckt om dagstidningarnas seriestrippar. Hermann Hedning, Nemi, Medelålders +, Hälge och allt vad de heter. De har ofta en förmåga att träffa prick, man känner igen sig och får skratta åt sina egna svagheter. Jag brukar spara somliga och här nedan kommer en del av mina favoriter. Fågelns bemödanden har jag en särskild förståelse för.

Blommor

Blommor

Förutom mat (som jag lade in bilder på i mitt förra inlägg) brukar folk (ta t ex min högt ärade syster) lägga ut vackra bilder på dito blommor. Jag vill ju naturligtvis inte vara sämre utan ber att få presentera några som vuxit hos oss i år.

(Jag ber samtidigt att få erkänna att jag inte har haft något med saken att göra. Mitt blomsterkunnande är inte så stort. Men jag kan skilja på en röd och en gul tulpan! Och fingerborgsblomma!)

De vita längst upp är mina favoriter. Så lätta, så fina, så eleganta, så skira klockor. Men vad de heter? Då får vi fråga någon annan.

God mat

God mat



På Facebook ser man ofta att folk lägger ut bilder på hart när varenda potatis de äter, i synnerhet om den faller dem i smaken. Därför ska jag bidra med ett par favoriter här:

Räkmacka á la Stackgrönnan som den var förr i tiden,

innan Folkpartiet fick bestämma. Ingen kommunal

konkurrens, privatisering, skrek dom.

Nu kostar mackan 110:-./st… och skolungarna

får inga sommarjobb där längre…

Och Älvsnabben har slutat att gå och kunderna uteblir.

 Tårta som hustrun fått av Folkbladet på den tid sanningsvittnet hette

Västerbottens Folkblad

Guldtackan. Symboliserar Schtaaan på mer än ett sätt. En favorit.