söndag 22 september 2019

Bilar

Bilar

Jag skrev ju om bussar sist och då passar det väl med lite bilar också…

Ganska många bilar har jag hunnit med i mitt liv – kan inte minnas att jag någonsin har haft en bil tillräckligt länge för att ha varit tvungen att besikta (eller heter det besiktiga, blir tokig på det där) den, fastän jag förmodligen gjort det någon gång.

Men den här bilen har en särskild plats i mitt hjärta, en Honda Shuttle -98 som jag hade i hela 11 år. Gick som en klocka. Genomvälskött, originalfärgen satt kvar undertill, inte en rostfläck. Fick hjälp av fordonsentusiaster i en motorklubb att hålla den i toppskick. De tog också min frus bil, ”Gula Faran”, ”under sina vingar” på den tiden.


Hondan slutade tyvärr sina dagar ganska brutalt i ett stenröse. Turligt nog klarade sig både kvinnan, som köpt bilen, och hennes två barn utan skador.



4 kommentarer:

  1. Gula faran minns jag mycket väl. Fin bil som offrade sig själv för sina passagerares skull.

    SvaraRadera
  2. "Gula faran" ser man ibland i stan. Den bor numera i Bureå och står ute hela tiden vilket innebär att bl a kofångarna förlorat sin forna lyster. Synd på så rara ärtor, heter det väl?

    SvaraRadera
  3. Hur törs man i dagens tider kalla fruns bil för gula faran? Varför heter inte den röda för röda faran? Om jag inte minns fel så gick den ganska hårt med farthållare!

    SvaraRadera
  4. Det var verkmästaren på en bilverkstad som tordes döpa "Gula Faran". Han hade försökt hänga på min frus vilda framfart med sin Kawasaki fleratusen och misslyckats.

    Automatlåda och farthållare har jag haft på alla bilar sedan -86. Då behöver man inte tänka på att man kör bil, man kan bara slappna av och slumra till en stund då och då.

    SvaraRadera

  Philip Morris Varför finns det något så korkat som cigaretter? Vi cyklade till Rönnliden, Gunnar och jag...