(klickbar bild)
Tandläkarskräck
Visst är det lite bedrövligt att man ska vara så ängslig för att gå till tandläkaren? Jag menar – man har ju gjort det ett stort antal gånger och för det mesta har det inte varit särskilt farligt. I synnerhet nu när tandläkarna har så fina grejer. Annat var det minsann förr…
För att uppmuntra personer som ska till tandläkaren brukar jag alltid berätta små trevliga anekdoter om hur borren far ut genom kinden och annat uppbyggligt ur tandläkarhistorien. Man kan riktigt se hur ansiktena bleknar och får en lätt ljusgrön ton. Visst är det trevligt att få vara ett stöd för sina medmänniskor?
(De båda ”visst-frågorna” i början och i slutet är bara inlagda för att bevisa att jag behärskar litterär kontrapunktik).
Min tandläkare pratar om implantat. Där går definitivt gränsen. I värsta fall får det bli flytande föda. Behöver bedövning för minsta ingrepp.
SvaraRaderaMinns att du var blå i halva ansiktet efter borttagandet av en jäckel.
Förstår ditt intresse för ämnet!
Lennart: Det var inte en jäckel, det var visdomständerna i underkäken som jäcklades. Den ena tog fyra timmar att ta bort, den andra två. De var tvungna att såga upp käkbenet för att komma åt de jäcklarna. Jag var blå ända ner på bröstet.
SvaraRaderaFlytande föda i form av öl?
Öl går nog bra, men då måste man nog ta en bit mjukkaka till med smör för att förhindra skjörbjugg!
SvaraRaderaJag som är erfaren och född i Malå fick gå till doktor Odenman för att dra ut en värkande tand. Tandläkare fanns inte på orten. Odenman bedövade och sen fick man sitta 3 timmar i väntrummet innan det var dags att dra ut eländet. Som tur var kom det en ny tand istället för den värkande, de som inte hade tur fick löständer. Så gläds åt implantat.
SvaraRaderaJag var 7 första gången... 5 telningar från Mörttjärn utan följeslagare. Som nr 2 skulle jag in när nr 1 kom ut skrikande med blod överallt. Då var man inte modig.
SvaraRaderaSedan fick vi bannor för att vi inte ätit på centralskolan i Malå, de hade ju gubevars fått mat över! Inte fan tordes vi gå dit! Undrar ibland hur dåtidens pedagoger tänkte.