Foto: Arvid Sjöström
”Skelleftefältet” är ju berömt för alla sina mineraltillgångar. Gruvorna har som bekant ”stått som spön i backen” i området, med Boliden och Kristineberg som främsta och största tillgångar.
Den gruva, Lainejaurgruvan, som låg närmast mina hemtrakter, levererade nickel och då främst under andra världskriget. Imponerande gruvlave, som man ser av bilden.
Under mopedåldern besökte en kompis och jag platsen för den forna gruvan. Ett trädäck med en öppningsbar lucka låg över gruvhålet. Vi öppnade luckan där en stege ledde rakt ner i mörkret.
”Ska vi klättra ner?” var ju den givna frågan. Som tur var provade vi stegen med en sten först. Rassel, rassel lät det när stegpinnarna försvann under stenens tyngd. Vi kontaktade kommunen och så småningom kom det upp räcken runt + andra skydd.
Problemet med gruvdrift är ju att den styrs närmast helt av kapitalistiska intressen. Fort in – största möjliga vinst till aktieägarna – fort ut. Kvarvarande miljöproblem får skattebetalarna stå för – förr eller senare. Exemplen på detta är ju oräkneliga, ta Stekenjokk t ex. När ska de, synbarligen aningslösa, arbetstilfällekåta myndigheterna lära sig?
Eftersom jag är "erfaren" har jag förstås besökt Lainejaurgruvan medan den var i drift. Minns icke av vilken anledning och minns inte heller gruvlaven. Kul att få se den på bild.
SvaraRaderaImponerande och moget av mopedgluttar att informera kommunen om bristande skyddsräcken runt gruvhål.
Även en yngre ansvarsfull mopedist kan ju var lite medveten. Den äldre dam som inte tror det måste jag nog beteckna som fördomsfull.
SvaraRaderaMen - skämt åsido - situationen var direkt farlig. Även trädäcket var bitvis ruttet, man fick se sig för var man satte fötterna. Renarna verkade inse faran, det fanns inga spår som tydde på att de vistats ute på plankorna.