Själv rökte jag närmast kopiöst hela 70-talet tills jag i London i december 1979 kände att ”detta går icke”. Då ökade jag på mitt rökande så att jag på nyårsafton 79/80 var så motiverad att sluta att det var en befrielse när jag vid nyårsklockornas klang vred ihop sista paketet och sa ”tack för mig”. Alla skrattade och sa att ”de där resterna kommer du att leta rätt på i morgon bitti”.
Men – motivation är guld. Först efter en vecka ungefär, när jag gick ut från en biograf i Umeå, kändes suget när alla andra tände sin cig.
Men - igen - summan av lasterna är konstant enligt Tage Danielsson i boken ”Mannen som slutade röka”, en bok som jag lånade ut till en folkhögskoleelev i Övertorneå 1970. Undrar just när hen har tänkt återställa den?
Vilka laster har du idag? Jag rökte min sista cigarett 1981 och har inte skaffat mig någon ny last efter rökningen. Tror jag tralala!
SvaraRaderaLaster har man ju, men rökning har aldrig varit en av dem. Så tacksam för det. Sjuk blir man ändå. Utan att anstränga sig. Och fattig kan man ju också bli utan att spendera slantarna på cigaretter.
SvaraRaderaBra gjort av dig — och din syster — att sluta upp med den där dumma lasten. :)
GLAD PÅSK!
Gunnel: Tyvärr har min fru nekat mig att räkna upp mina laster så här offentligt, men du kan räkna med att de äro legio. Börja med de sju dödssynderna och fortsätt...
SvaraRaderaAnnica: Visst var vi duktiga - och Tack detsamma!