När jag började i Posten var mängden julkort stor, 50 – 60 miljoner per jul var inte ovanligt. Sedan minskade antalet allteftersom. 2009 var det 40 miljoner och 2018 var antalet strax under 17 miljoner. Snart är de nog borta.
1968 var jag bas för 6 - 8 skollediga tjejer i julkortsavdelningen i Luleå. Vi stämplade frimärken och sorterade julkort för brinnande livet. Otroligt duktiga tjejer, vi skojade och jobbade och de gjorde verkligen skäl för den lön de fick.
Sent sista arbetsdagen före jul dök plötsligt postmästaren och överkontrollören upp i dörren (de hade inte synts till innan). Postmästaren passade då på att tacka överkontrollören för att julkortsjobbet gått så bra det året. Mig eller tjejerna såg han ö h t inte. Vi som hade gjort allt jobbet fanns inte. Om den stumma ilska vi kastade efter honom när han gått skulle han nog ha kvävts i sin egen arrogans i korridoren utanför.
Själva har frun och jag gått på samma nedgångsvåg. I många år postade vi 20 - 25 julkort, men allteftersom har antalet minskat och 2020 kommer vi nog inte att skicka ett enda. Vi får allt färre också, i julas tror jag vi fick 2(!).
Nu hade ju överkontrollören antagligen satt dig och tjejerna i jobb. Han hade hittat rätt personer för detta viktiga värv. Alltså var det överkontrollören som skulle ha postmästarens tack för att han anställt duktigt folk. Du och tjejerna borde ha fått överkontrollörens tack.
SvaraRaderaI julas skickade jag 3 julkort.
Håller med Gunnel — överkontrollören borde naturligtvis tackat dig och tjejerna. Ni borde även fått en liten julklapp.
SvaraRaderaVore trist om julkorten helt försvinner. Jag brukade sända många men 2019 blev det noll p.g.a. att jag inte kom mig till postlådan i tid. Så det fick bli e-posthälsningar istället. Det kändes dock konstigt.
Gunnel och Annica: För en gångs skull(?) håller jag inte med er. Jag har ju själv varit chef och tackat personal i olika sammanhang. Jag försökte alltid att se till att alla som fanns i lokalen skulle känna sig delaktiga. Allt annat är (och var) underkänt. Högste chefen ska vända sig till alla. Allt enligt mamma Jennys devis: "Du ska va som en männisch vä dä nader. Da va däm som en männisch vä däg".
SvaraRaderaBra med olika åsikter. Hur skulle det se ut om vi bara jamsade med varann och gullade. Det är bara fint med lite glöd i kommentarerna.
SvaraRaderaGunnel: "Du ska va som en männisch..." har jag haft nytta av i livet, särskilt i mötet med arga busschaufförer. Citatet är väl egentligen en variant av "Den gyllene regeln" ("gör mot andra som du själv vill bli behandlad") en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner samt filosofiska och etiska läror. Den äldsta nedtecknade varianten härstammar från Konfucius, ca 500 år f kr.
SvaraRaderaVad har du själv för visdomsord hemifrån, förutom "Kom int ham vä nan oong"?
Konstigt att det bara var dotra som fick visdomsordet om "oonga." För övrigt sa hon "Bry dä in´t om pajka, du wait ju härre dem vara", och "Gift dä in´t vä än Kluttrik, han ha inga päärninga." Visdomsordet du citerar är naturligtvis det bästa och det levde verkligen mor Jenny efter.
SvaraRaderaNär jag tänker efter så har ju Anders rätt. Alla ska givetvis känna sig sedda och uppskattade. Bra där, Anders!
SvaraRaderaTack Annica. Nu återstår bara det hårda arbetet att få G¤unnel att ändra sig. Inte lätt, med tanke på att hon är född Hermansson och gift Lindberg!
SvaraRaderaIngen lätt uppgift, Anders!
SvaraRaderaGunnel: Eftersom jag inte är någon Don Quijote inser jag det meningslösa i att slåss mot väderkvarnar. Jag lägger ut en ny blogg i stället.
SvaraRadera