söndag 29 mars 2020

Försvaret

Mönstring

En gång i livet ville den svenska försvarsmakten ha förstärkning av mig, och jag var inte så intresserad att det märktes. Vietnamkriget pågick och pacifist har jag alltid varit.

Men var fick jag modet ifrån? Jag svarade fel på alla frågor jag kunde besvara i testet.

"En kille som går i gymnasiet kan inte vara så jävla dum som du", sa både läkaren och psykologen.

Hos mönstringsnämnden fick en militär ett raseriutbrott: "Du kommer aldrig att få ett statligt jobb!"

Jag kommer alltid att vara stolt över detta. En militär med mängder av plåt på uniformen, tappade fattningen bara för min skull.

Han illskrek en massa ord, röd i ansiktet. ”Bordet kan stå för sig självt” röt han bl a när jag behövde hålla fast mig nånstans. ”Men inte jag” pep jag.


Kontentan blev att jag skulle få mönstra om när jag hade ”mognat”.

Inte samma, men likadan.

På hemväg krossade bussen en liten folkvagn. Jag mådde som folkvagnen, krossad, men utan personskador. Kallingarna i fickan, hade glömt att ta på dem efter den förnedrande läkarundersökningen.

Mönstra om behövde jag aldrig göra, hade kommit bort i rullorna(?), statligt jobb fick jag och så småningom uppdrag av Länsstyrelsen i Norrbotten att planera evakueringen av Tornedalen ”i händelse av krig”.

En himla tur att det inte blev nåt krig, men sensmoralen blir: Lita aldrig på en militär, hen ljuger.

8 kommentarer:

  1. Begärde själv att få mönstra tidigt för att påskynda en framtida karriär. Åkte buss till Norsjö och minns inte mycket av mönstringen. Förstår inte hur dom trodde att jag kunde bli soldat. Jag var bara 16 år och fullständigt ointresserad.

    SvaraRadera
  2. Lennart: Du hade ju i a f nån nytta av skojet. Om jag inte minns fel hade försvaret det tveksamma omdömet att bekosta ditt körkort. Jag (eller möjligen pappa Sven, minns inte) fick betala för mitt även om det inte blev så dyrt, behövde bara 6 lektioner.

    SvaraRadera
  3. Eftersom jag har dålig koll på mönstring så kommenterar jag körkort istället. Några lektioner för Egron, körkortet kostade under 300 kronor och jag betalade själv.

    SvaraRadera
  4. Gunnel: Mitt var nog dubbelt så dyrt, ungefär. Jag minns från teorin att Egron lurade en tjej att svara på frågan vad en blind förare skulle ha för markeringar på sitt fordon. Döva skulle väl ha 2 svarta punkter på nån dekal eller hur det var???

    SvaraRadera
  5. Uppkörningen i kristineberg måste väl ha varit laddad med ångest för alla svåra korsningar. Dock fanns ju start i backe. Och ja jag fick körkort i lumpen,dessutom fick jag buss och lastbil med släp genom jobbet. Har faktiskt kört långtradare i Stockholm, herre min je.

    SvaraRadera
  6. Vår Honda Shuttle rekvirerades av Försvaret "i händelse av...", men eftersom den var registrerad på Nahide skrev hon att hon minsann inte var svensk medborgare och inte ville låna ut sin bil. Och, dom gav sig!

    Start i backe i Kriberg eller långtradare i Stockholm kan väl gå på ett ut? Dragläge som dragläge...

    SvaraRadera
  7. Start i backe hade vi övat till förb... Vid uppkörningen saktade jag ner när vi kom till Kribergs berömda backe, jag trodde ju att jag skulle utföra just "start i backe. Men det blev inget sådant, så jag fick växla ner och ta mig uppför backen till ljudet av en protesterande motor. Vi var tre tjejer som körde upp samtidigt och självaste inspektören sa att vi körde dåligt alla tre men eftersom två av oss klarade teorin med glans blev vi godkända. Den enda som berömt min körförmåga var min mor. Hon sa när jag frågade henne hur hon tyckte att jag körde: "Int djär i mäst skadali."

    SvaraRadera
  8. Gunnel: Morsan hade en underfundig humor. Såg det roliga i mycket som andra inte alltid gjorde. Eugen och Viktor hade också en hel del glimt i ögat. Det låg nog i släkten. Hoppas att man har ärvt lite av det.

    SvaraRadera

  Philip Morris Varför finns det något så korkat som cigaretter? Vi cyklade till Rönnliden, Gunnar och jag...