En social paria har man alltid lyckats vara, ända sedan den dagen man förväntades "dansa åt andra hållet" i Kristineberg på 50-talet...
Jag var där p g a att min syster hade träffat nån fånig kille och hade hamnat på "dans runt granen" efter julen. Kristinebergsbarnen visste hur man bar sig åt men min uppfostran från Mörttjärn omfattade inte sådana jullekar. Så när "Å vi kan dansa åt andra hållet" kom hade jag inte begrepp om dylika finesser utan fortsatte åt samma håll, varvid ett visst tumult uppstod. Att uppleva sådant kan vara känsligt för barn i den åldern.
Dom som ledde spektaklet runt granen hävdade att dom var från Skaraborg, något som jag än i dag betvivlar. Och sedan skulle man "dansa åt andra hållet" redan på "Å", d v s långt innan de kommit med informationen "åt andra hållet". Det kunde ju ha varit - ja, vad som helst! Det är inte att undra på att man, med de bristfälliga instruktionerna, blev en livslång paneltupp.
Detta hände julen 1955, alltså för 65 år sedan. Visste inte att det gav dig ett livslångt trauma. Så det kan bli. Ynglingen var inte fånig utan en präktig pojke som numera finns i himlen.
SvaraRaderaGunnel: Det är varje 7-årings självklara plikt att anse att hans storasystrars pojkvänner är fåniga. Detta är ett allmänt känt och oomkullrunkeligt faktum.
SvaraRaderaJag vet! Stackars alla mina rodnande kavaljer som tvingades utstå två småpojkars eviga fnissande. De kom aldrig tillbaka och inte berodde det på mig. Tror jag!
SvaraRaderaGunnel: Jag minns särskilt tre "kavaljerer" som kom på en motorcykel, och med det mod som de hade hämtat ur flaskan kom in och frågade pappa Sven "om dotra var haam". Pappa hade dock den smärtsamma plikten att meddela dem att hon fanns i Umeå(?). Vid det tillfället skrattade t o m pappa Sven (men först sedan de gått ut, han var ju en taktfull man på det viset). Han som körde mc:n klarade i a f att hålla fast sig i styret. Ja, det var mycket som var bättre förr, de behövde ju t ex inte använda hjälm som kunde ha förstört frisyrerna.
SvaraRadera