torsdag 14 november 2019

Hund i snor


Hund i snor

Nej, den här bilden är inte tagen utanför en restaurang i Sydkorea, den är från Danmark.

Men – visst är det lite underligt vad folk äter i olika länder beroende på kultur, religion och fördomar bl a. Några exempel:

I Sydkorea äter man hund, det gör man inte i Turkiet eller Sverige.
I Sverige äter vi kräftor, det gör man inte i Turkiet. ”Äter ni insekter?”
I Turkiet äter man grillade baggtesiklar, det gör man inte i Sverige.
I Sverige och Kina äter vi gris, det gör man inte i muslimska länder.
Hinduer äter inte kossor och dricker inte alkohol. Hmm.
Judar äter inte hare, häst eller gris, köttätande djur, skaldjur, fiskar utan fenor eller fjäll (bläckfisk, ål). Dubbelt hmm.


Föll inte den finska leverlådan dig i smaken, Silvio?

Listan kan göras lång, det enda som är gemensamt är att alla anser att deras sätt att leva (och äta) är det enda rätta. Vem minns inte Berlusconis fasa i samband med invigningen av EU:s livsmedelsmyndighet i Finland då han förolämpade landet – Italien hade varit ute efter samma myndighet - och i synnerhet dess ”cuisine”: ”Finsk matkultur finns inte. Jag har varit i Finland och har tvingats utstå den finländska mathållningen, så jag kan jämföra.”

Mat är mat, och att i synnerhet låta uråldriga religiösa fördomar avgöra vad man ska äta eller inte äta är ju bara idiotiskt.

7 kommentarer:

  1. Nej, ingen ska komma och tala om vad som är rätt kost. Varken religiösa företrädare, veganer eller fruktomaner. Vi ska äta det vi tycker är gott och någon gång emellanåt lite blodpudding.

    SvaraRadera
  2. Gunnel: Religiösa företrädare, veganer eller fruktomaner må ju vara men värst är ju de rätt- och bokstavstrogna surströmmingsfascisterna. Där råder äkta Jihad, där finns ingen nåd.

    En sak som är bra i sammanhanget är dock den mänskliga nyfikenheten. Alla turkar som jag har träffat har varit sunt nyfikna på hur bacon smakar. Bacon finns ju i så många västerländska filmer så ingen kan ju undgå att se att den produkten finns. Hund är jag inte nyfiken på, men jag skulle provsmaka om det bjöds. Jag äter ju kanin!

    Blodpudding köper vi ungefär en gång per år, brukar äta den med lingonsylt och riven vitkål.

    SvaraRadera
  3. Blodpudding äter vi med stekt bacon och äpple. Faktiskt riktigt gott om man bara äter det en gång per år. Surströmming äter jag bara på lokal, vill inte ha lukten härhemma.

    SvaraRadera
  4. Man kan tydligen skryta om vilka eminenta smaklökar man har. Utan att skämmas måste jag meddela att jag äter blodpudding ganska ofta och då med lingonsylt. Äter även surströmming med god aptit och då behöver man inte bevisa att man har smaklökar, det känns!

    SvaraRadera
  5. Lennart: Men luktlökarna och synlökarna då? Det enda mattjat som förekommer här är från surströmmingsfascisterna. "Ni måste komma, det är ju så gott!". Bara för att de ska få ta sig en stor snaps. Nääee!

    SvaraRadera
  6. Dom surströmmingsfascister som trackar oss med inbjudningar brukar alltid prata om styggelsen snaps också. Därifrån kom den.

    SvaraRadera

  Philip Morris Varför finns det något så korkat som cigaretter? Vi cyklade till Rönnliden, Gunnar och jag...