En gång i tiden fanns realskolan, efter 6:e klass i folkskolan kunde man välja om man ville fortsätta där eller bara gå 7:an och sluta "teoriskola" och börja med något praktiskt, jordbruk, skog, gruva, kommunikation, mekanik m m. Jag, liksom brorsan, valde realskolan. Slutbetyget där avgjorde om man kunde fortsätta studera på gymnasiet. Det gick rätt bra för mig, jag sökte in på 6 olika utbildningar och kom in på samtliga.
Jag valde Handels, någonstans hade jag en diffus tanke om att göra mig en karriär inom Kooperationen. Nu blev det Posten och enkannerligen då dotterbolaget Postens Diligenstrafik i stället som fick äran och nöjet av att njuta av mina utsökta färdigheter.
Bilderna föreställer mig och min bror i bästa examensmundering. Tyvärr fanns det ingen realskola på syrrans tid, hon fick gå andra utbildningar i stället.
Dåtidens skolsystem var naturligtvis anpassad för utbildningsbehoven, när ingen behövde gå arbetslös, det fanns utbildningar och jobb för alla. Det fanns framtidstro. Sedan, i slutet av 80-talet, började (S) att överge sin ideologi och inbilla sig att ekonomernas oheliga ”Marknaden” skulle lösa alla problem. Resultatet av den utvecklingen ser vi nu, ökade klyftor i samhället, skattesmitare, miljöförstöring, ett snart utplånat (S) m m elände.
Jag fortsatte med att ansöka om att få göra lumpen i förtid. Arbetsvägledaren Hällgren i Malå gav mej dock fel blankett så jag sökte fastanställning i militären. DEn karriären blev dock kort eftersom båda parter var överens om att det inte var rätt !
SvaraRaderaArbetsvägledare Hällgren i Malå var en bussig man. Han bekostade min resa till Stockholm när jag skulle in på Posthögskolan trots att Posten redan betalat den. Dessutom fick jag ett startbidrag på 800:-, något som ingen av mina kurskompisar lyckats med att få. Lade grunden till den stora beundran jag åtnjöt på den skolan.
SvaraRaderaHej, mina stiliga bröder. Det var en fantastisk tid när allt bara blev bättre. Men efter mina år som hemmafru gick jag till Arbetsförmedlingen här i stan och sökte jobb, arbetsförmedlaren uttryckte sin irritation över alla dess hemmafruar som inbillade sig att det de kunde fixa jobb till dem. Det var du Anders som rekommenderade Posten och där fick jag min försörjning.
SvaraRaderaGunnel: Jag förstod väl att du skulle passa bra på Posten, där du, med glasögonen längst ut på näsan, på ett impertinent sätt skulle kunna förklara för folk att deras leg var ogiltigt.
SvaraRaderaAF är (var?) inte alltid så bra som de själva säger. När min fru gick dit fick hon veta att hon aldrig skulle kunna få ett jobb som psykolog i Sverige. Dagen efter gick hon till chefen för psykiatrin på den orten vi bodde och fick anställning direkt. De frågade inte ens efter uppehålls- och arbetstillstånd.
På 70-talet anställde jag brevbärare och busschaufförer. Jag hade aldrig någon kontakt med AF.
Du har väl f ö jobbat på Luleå 1? Där tjänstgjorde jag i upplysningen under utbildningen (sommarvikarie?) och orsakade köer.
- Kan man skicka guld i paket till Australien?
- Nej, aussisarna har redan nog guld.
- Kan man skicka metmask i paket?
- Ja, om du förpackar dem väl och inte talar om det för nån.
Ha-ha, du är rolig du. Dina upplysningar på Luleå 1 glömmer ingen. Min yngste son påstod att man kunde se vem som var postkassör på deras allvarliga uppsyn. Då hade både mor och svärmor det yrket.
SvaraRaderaDen triste arbetsförmedlaren i Lycksele hade missat charmkursen. Det var herr arbetsförmedlaren själv som aldrig borde fått ett jobb.
Ja, jestas vilken fjant. Under rubriken "Låga löneökningar..." hade han en insändare i sanningsvittnet Folkbladet idag. "Aktiva sossar" hade skrivit under. "Karriärsossar" vore nog rätt epitet.
SvaraRadera