Den här biljetten, som föll ut ur en gammal kartbok för ett tag sedan, är nästan säkert den jag fick när jag såg ”The Glenn Miller story” i Malå för länge sedan. Det var min syster som chevalereskt nog bjöd sin lillebror på bio.
Av filmen minns jag ingenting, vilket kan tyckas vara lite konstigt eftersom det var den blott andra filmen (och första färgfilmen) jag sett i mitt liv. Det var kanske den överväldigande biografsalongen som tog andan ur mig?
Den första filmen jag såg, ”Barnen från Frostmofjället” visades i skolan i Mörttjärn och den minns jag desto bättre. Sedan såg jag en Formbyfilm och en som hette ”The man in the white suit” innan det var dags för ”Änglar, finns dom?” Då hade jag fyllt moped och ägde en trimmad DKW Hummel. Men det är en annan historia som får berättas en annan gång.
Undrar vilket år det kan ha varit när din syster så generöst bjöd dig på bio och betalade 1:10 för biljetten. Den allra första film jag såg var "Barnen från Frostmofjället", den såg jag tillsammans med min moder på Skandia i Malåträsk.
SvaraRaderaOm jag inte minns fel så var det en söndagsskolelärare vi hade i Mörttjärn som visade "Barnen från F" för oss. En praktsnubbe som förstod sig på småbarn och lekte fram sitt "budskap". Men efter honom kom det en "Imam" som skulle lära ut bibeln på gammalt sätt. Under ledning av undertecknad gick då några av oss ut och sprang runt skolan med pinnar och drog dem efter den ribbade väggen. Rätt ljudligt blev det minns jag. Pastorn ifråga blev rätt upprörd över de ouppfostrade Mörttjärnbarna. Efter denna händelse gick ingen (utom imamen) till söndagsskolan som därefter upphörde.
SvaraRaderaDet är farbröder som "imamen" som försöker lära oss veta hut. Han misslyckades tydligen i Mörttjärn.
SvaraRaderaJa, se svartrockar... Satt en gång i kyrkan i Malå och prästen sa att han träffat en pojke som klagat över att "far var full" på julafton. Ren lögn! Finns inte en enda unge som "förråder" sina föräldrar på det sättet. "Du ljuger" minns jag att jag tänkte, men vilken 10-åring vågar säga det till en gubbe uppe i en predikstol?
SvaraRaderaSå trevligt med en storasyster som bjöd på biobesök. Mina två storebröder gjorde det också. Ibland. (Hm ... antagligen för att vi, du och jag — familjernas yngsta, dvs. charmtrollen — var så otroligt populära hos de bortkollrade storasyskonen.)
SvaraRaderaMin store storebror jobbade som ung tidvis extra som biografmaskinist vilket resulterade i att jag dessutom fick se massor av film. Helt gratis!
Även mina första biobiljetter såg ut precis så där. (Förutom biografnamn och geografisk plats förstås.) Som den samlar-ekorre jag är så har jag givetvis sparat dem.
Annica: Ekorre - javisst. Trots att jag aldrig fick någon av mina teckningar i småskolan uppsatta på väggen har jag kvar dem, allihop. Känner mig lite som van Gogh ibland. Och skrivningarna i svenska finns kvar naturligtvis. Och böcker... Man skulle kanske behöva en lite större bostad...
SvaraRadera