Om Alienation

Av någon anledning dök ordet "alienation" upp i mitt huvud. Finns den termen nu för tiden? I början på 80-talet, om jag inte minns fel, diskuterades fenomenet flitigt. Nu hör man det sällan. Konstigt tycker jag. På 80-talet låg ju bara alienationen i sin linda. Nu, när den har slagit ut i sin fulla blom och rationaliseringsexperter, ekonomer och andra befattningsindragarbefattningshavare har fått folk att trivas ännu sämre än tidigare har diskussionen tystnat.

För min egen del kan jag så här i efterhand säga att jag led en del av fenomenet när jag "jobbade" inom Posten. Vad jag har förstått så ansågs jag inte vara alltför omöjlig, lite lagom "duktig", samarbetsvillig, intresserad o s v. Om man ställer detta i relation till att jag bara använde 25 % av min kapacitet på arbetet förefaller det ju lite konstigt.

Resten, 75 % av Herman (the Herminator) Hednings kapacitet då, bör Du undra just nu. Jo, den använde jag till att inte genast resa mig upp från skrivbordet och gå därifrån. Det gällde ju också att få 100 % av lönen. Tur i alla fall att jag hade så fina arbetskamrater på posten. Och har man bra fritid utanför jobbet klarar man sina 8 timmar om dagen. Fast det är ju inte så man bör leva sitt liv. Men hur många gör inte det?

Nu för tiden träffar jag tack och lov inte så särskilt många byråkrater av ovannämnda art. Men man kan ju inte undgå att se någon vid enstaka tillfällen, låsbar dokumentportföljbärande med allvarlig och beslutsmässig min. "Stackars människa" kan det hända att jag tänker. Finns det ingen avdelning inom DHR som kan ta sig av de värsta fallen? Måste undersökas!