Om nyttan av dialekt och ekonomi
En mig inte så långtifrånstående person talade en gång raljerande om att en bekant som enbart kunde uttrycka sig på den bredaste dialekt skulle åka till Italien för att studera språket och konsthistoria där. Jag fick då tillfälle att förutsäga detta:”För en person som behärskar Malåbondska kan inte italienska och konsthistoria utgöra något som helst problem.”
Naturligtvis fick jag rätt. Personen ifråga kan numrera tala italienska och blev dessutom snabbt miljonär på att köpa och sälja konst. Visserligen var det här på den tiden då valutan i Italien hette lire - men ändå!
**
På tal om pengar: Pank har även jag varit. För min del
umgicks jag med andra (som hade pengar) och spelade poker. Då behövde jag inte
vara pank så länge.
Pank har också jag varit. Pankast var jag på den tiden jag pratade Malåbondska. "I vaar tjwungän låårn a a Jenny å hon var sä schnäll a låne ut da i behövd!
SvaraRaderaJag är fortfarande malåbo och har dålig ekonomi. Har heller inte varit i Italien och jer int intresserad av konst. I val no låån av en Anders!
SvaraRaderaJag minns inte om vi hade fickpengar när vi var små, men det fanns ju inte så mycket att köpa heller. En liten slant sparade vi i skolan varje vecka, det minns jag. I realskolan måste vi ha haft pengar för jag och min kompis T P tillbringade varje gymnastiktimme på Lundgrens Café, fikandes kaffe och en änka eller wienerbröd. Gymnastikläraren Curth-Isak visste nog inte att vi fanns.
SvaraRadera