Om optimism
Optimist ska man vara, man har i alla
fall mer kul än en pessimist innan allt barkar åt h-e sägs det.
Man bör dock inte vara obekymrat
optimistisk när man har hand om andras pengar. Då kan det gå som i Lycksele,
där man i slutet på 80-talet hade en slogan som löd: ”Lycksele 20 000 år 2
000”.
Med 20 000 avsågs i detta fall antal
innevånare, med 2 000 avsågs årtalet. Inte tvärtom, som man lätt skulle kunna
tro.
Med denna slogan som bakgrund satte
man igång att bygga bostäder åt alla 20 000 så de skulle ha någonstans att bo. Att flera stora arbetsgivare i kommunen aviserat nedskärningar i
verksamheten bekymrade inte. Man skulle vara 20 000 år 2 000, det stod
ju på papperet!
Resultatet blev Lycksele 13 200 år 2 000
och en besvärande mängd tomma lägenheter. I Lycksele hade alltså en rejäl
gammaldags pessimist kunnat spara massor av pengar åt kommunen.
Så, om det går så olyckligt för dig att
du någon gång i livet hamnar i beslutsfattande position i en kommun, eller i en
beslutsfattande ställning över huvud taget, se då till att skaffa dig en
riktigt pessimistisk rådgivare! Se bara på KI i Stockholm där man överskridit
budgeten in absurdum och trots det byggt för smala dörrar för sjuksängar, för
branta ramper för rullstolar m m. Där hade en riktigt sur nejsägare till pessimist kunnat göra stor nytta!
Älskar den fantastiska teckning som jag antar att bloggaren själv har åstadkommit.
SvaraRaderaMånga ogenomtänkta beslut har fattats av glada optimister i avsaknad av konsekvensanalys.
Gunnel: Känner mig hedrad över att du tror att jag har åstadkommit ett konstverk av ovanstående kaliber. Den grymma sanningen är tyvärr en annan. Jag brukar låta barnen som ska testa kylskåpsbelysningen (se tidigare bedrifter) rita först i avsikt att lugna deras nerver.
SvaraRaderaI småskolan fick jag aldrig en enda teckning uppsatt på väggen, något som de andra barnen fick. En mobbing som kanske förklarar en del av mitt nuvarande beteende.
Samma här. En enda gång under skoltiden fick jag en teckning uppsatt på väggen. Jag hade ritat en pippifågel på en gren och det var nästan så att man förstod att det föreställde en fågel.
SvaraRaderaGunnel: Delade erfarenheter tydligen. Jag kompenserade mina tillkommakortanden i gymnastik och teckning genom att vara en jävel på matte och modersmål (som det hette på den tiden). Och det var ju därför man gick i folkskolan, för att lära sig att läsa, skriva och räkna. Konst och balett finns det ju andra skolor för.
SvaraRadera