Den här bilden är jag lite stolt över – och samtidigt mycket förvånad över. Tidigare i livet har mitt förhållande till vapen i stort sett bestått av ett skott med hagelgevär som skrämde en skeppsråtta rejält och ett skott med luftgevär där jag träffade spiken som måltavlan hängde på. Sedan fick jag inte skjuta mer, ägaren var rädd om väggen bakom målet.
Men – I början på 00-talet – fick jag tillfälle att skjuta en serie om 5 skott "sittande fritt luftgevär 10 m" – och kolla vilka träffar! En gång i livet! 4 skott i 10-an och ett nästan 9:a. Jag provade en gång till och då gick det inte alls lika bra. Men då – jag kände mig som ett med geväret, öga-handkoordination, balans, allt satt som en smäck.
Resultatet blev alltså alldeles för bra. Har funderat över detta. Hur kan man åstadkomma något som ligger så mycket över den egna förmågan vid ett enstaka tillfälle?
Nybörjartur brukar det kallas av avundsjuka deltagare/åskådare.
SvaraRaderaAnnica: Trevligt att höra av dig, förstår att det varit si så där...
SvaraRaderaNybörjartur hade kanske mest skeppsråttan, missade med en halvmeter på 10 meters håll. Bränngropen i min hemby var full av stora exemplar. Min kompis var desto träffsäkrare. Särskilt lagligt var det kanske inte, vi var 14 - 15 år...
Det var din dag, helt enkelt. När allting gick som på räls och du var oövervinnerlig. Det närmaste perfektion jag kommit är när jag slog både man och son i minigolf. Fast det kommer de inte ihåg.
SvaraRaderaHar många ggr råkat flytta klisterlappar mellan hålen för att klara skjutprov i lumpen och senare. Din tavla ser ju ut som deckarna på tv.
SvaraRaderaGunnel; Att vinna i den konkurrensen - ja jag ska kanske inte säga nåt mer.
SvaraRaderaNär Malå hade en ny minigolfbana gick jag en rond mot en duktig som förutsatt sig att han skulle slå banrekord. Han låg bra till men när vi kom till svåraste hålet slog jag först - och spikade. Han blev så knäckt att det blev inget banrekord den dan.
Men - du har väl världsrekord i maskinskrivning och stenografi?
Lennart: När vi skulle klara prov i maskinskrivning i handelsgymnasiet (ett visst antal tecken på tre minuter) turades vi om att distrahera läraren så hon glömde att kolla klockan. Annars hade det nog inte gått så bra för en del av oss. Kan väl jämföras med att flytta klisterlappar?