Pappa Sven, med 6 terminer i skola, var ju en riktig s k autodidakt. Han deklarerade bl a åt ”halva kommunen”, och var det någon blankett som skulle fyllas i, nog sökte folk hjälp av honom.
Det värsta missfostret i svensk sedelutgivning torde vara den s k ”ko-tian”, en enkronassedel som aldrig borde ha fått se dagens ljus. Men en del av de nyare är inte heller mycket att skryta med.
Som postkassör tyckte jag att alla nya sedlar var fina. Men så småningom blev de fula, skitiga och hamnade i högen "icke längre brukbara." Nu är det snart bara samlare som har fina sedlar kvar, det är bara kort som gäller.
SvaraRaderaGillar mycket bilden av Sven med sparken, snön och finkostymen. Ska själv sätta in en sparkblogg idag.
Nån gång på 50-talet gjorde man en inventering av hästar i landet. Blanketten var rätt enkel, i stort sett ägaruppgifter och hästdito. Pappa hjälpte en man med blanketten och jag minns att jag tyckte att det var konstigt att han inte fyllde i den själv. Först långt senare gick det upp för mig att mannen ifråga kanske inte var läskunnig.
SvaraRaderaBaksidan på sedlarna var enklare förr. Ko-tian var blank, och de andra sedlarnas baksidor var inte mycket att skryta med heller. Numera är de ju mer detaljerade, en mängd säkerhetsdetaljer m m.