Julfirande

Om Julfirande

Julafton hade jag turen att tillbringa hos matmänniskor av enorma mått. Så när vi någon tid efter Kalle Anka och julklappsutdelning bänkade oss vid bordet stod julmaten högt i tak. Jag var som vanligt i perfekt kondition för att ta mig an det maratonlopp som ett riktigt julbord är och gick min vana trogen ut ganska löst och ökade efterhand. Den första, fiskbaserade, delen av loppet tillät jag mig en viss aptitretande doping i form av en sexa Herrgårds Akvavit kombinerat med starköl, men i den andra, mera köttinriktade slutdelen av loppet drack jag ett Riojavin av Grand Reserva-klass (gillar vaniljtonen) vid vätskekontrollerna.

När matångorna skingrats och man började ana att det fanns fat och karotter under all maten framstod det som tämligen klart att jag hade vunnit och ÄTIT MEST. Bra, eller hur? Mina konkurrenter kom naturligtvis med sina vanliga bortförklaringar men faktum kvarstod. En viss förståelse kan jag dock känna för deras argument. Någon var handikappad av att ha jour och därmed ha alkoholförbud m m. De närvarande damerna hindrades av sin intelligens och självbevarelsedrift och något som på Malåbondska kallas för magahov (=magens förstånd, övs anm). Den närvarande ungdomen hade, som ungdomar nästan alltid gör, gått ut för hårt och grovt överskattat sin stayerförmåga.

Sedan förekom det knäck, choklad, kaffe och konjak/kaka, whisky, gindrinkar och jordnötter, öl, te och smörgåsar och någon enstaka mandarin m m i den mycket trevliga samvaron.

Kvällen avslutades med dopp i gryta med fläsklägg eller skinka. För säkerhets skull tog jag båda.

På natten vaknade jag med en lätt överträningskänsla i form av det som brukar kallas halsbränna, men med Guds(?) hjälp och en tesked ordnade sig även det problemet. Teskeden innehöll i det här fallet bikarbonat.

Och – nu på morgonen innan avresa - bjöds det på frukost-lunch. Husets egenhändigt kokta feta blodkorv med stekt rökt fett fläsk och kokta(!) renrevbensspjäll. Normalt väldigt gott, men av någon obegriplig anledning var jag inte särskilt hungrig.

Men redan nu har jag börjat se fram emot nyårsafton med bl a löjromstoast och pekinganka. Livet leker! Hejja mej!