I
söndagens DN stod det att vårt solsystem rör sig genom rymden med en hastighet
av 828 000 km/tim. I förhållande till vad? Varför så bråttom? Och - är det på
väg hem eller bort? Frågorna hopar sig onekligen.
Vart
är vi på väg? Som Luuk skulle ha formulerat det.
Hela vårt solsystem går i bana runt Vintergatans centrum, eftersom vi bor i en roterande galax. Vi finns i utkanten och trots våra 828 000 km/tim tar det uppskattningsvis mellan 225 och 250 miljoner år för solsystemet att gå ett helt varv. Där får man en uppfattning om Vintergatans storlek.
Nu har jag sett att Andromedagalaxen och Vintergatan kommer att kollidera om ca 3 miljarder år, de närmar sig varandra med en hastighet av ca 120 km/s. Då blir det nog ganska ogreidut.
Chefsastronomen i Harry Martinssons "Aniara" har förhållandena klart för sig i ett föredrag för emigranterna om rymdens djup och håller i handen upp en vacker skål av glas:
Jag skall berätta vad jag hört om glas och då skall ni förstå. I varje glas som står tillräckligt länge oberört förflyttas glasets blåsa efterhand oändligt sakta mot en annan punkt i glasets kropp och efter tusen år har blåsan gjort en resa i sitt glas.
På samma sätt i en oändlig rymd där svalg av ljusårs djup sin välvning slår kring blåsan Aniara där hon går. Ty fastän farten som hon gör är stor och mycket högre än en snabb planets är hennes hastighet med rymdmått sedd på pricken svarande mot den vi vet att blåsan gör i denna skål av glas.
Något snabbare än våra blivande höghastighetståg, alltså. Ja, frågorna hopar sig verkligen.
SvaraRaderaHela vårt solsystem går i bana runt Vintergatans centrum, eftersom vi bor i en roterande galax. Vi finns i utkanten och trots våra 828 000 km/tim tar det uppskattningsvis mellan 225 och 250 miljoner år för solsystemet att gå ett helt varv. Där får man en uppfattning om Vintergatans storlek.
SvaraRaderaNu har jag sett att Andromedagalaxen och Vintergatan kommer att kollidera om ca 3 miljarder år, de närmar sig varandra med en hastighet av ca 120 km/s. Då blir det nog ganska ogreidut.
Herregu pajk vå du kaan!
SvaraRaderaChefsastronomen i Harry Martinssons "Aniara" har förhållandena klart för sig i ett föredrag för emigranterna om rymdens djup och håller i handen upp en vacker skål av glas:
SvaraRaderaJag skall berätta vad jag hört om glas
och då skall ni förstå. I varje glas
som står tillräckligt länge oberört
förflyttas glasets blåsa efterhand
oändligt sakta mot en annan punkt
i glasets kropp och efter tusen år
har blåsan gjort en resa i sitt glas.
På samma sätt i en oändlig rymd
där svalg av ljusårs djup sin välvning slår
kring blåsan Aniara där hon går.
Ty fastän farten som hon gör är stor
och mycket högre än en snabb planets
är hennes hastighet med rymdmått sedd
på pricken svarande mot den vi vet
att blåsan gör i denna skål av glas.