Så här pass brunhyad har jag varit en gång i tiden. Vi hade varit i Samsun, Turkiet, i hela fem veckor. Hela september hade jag låtit solen beskina min kropp, och den enda solskyddsfaktor jag använt var Efes Pilsen (främst avsett för invärtes bruk).
Vid hemkomsten, det var i början av oktober, blåste det snöblandat regn på flygplatsen i Umeå. Kallt om sandalfötterna var det minsta man kan säga. Finns det f ö något kallare än en flygplats en höstdag när det blåser från norr när man kommer från värmen?
Det var söndag när vi kom hem och på måndagsmorgonen kom jag in på mitt jobb där nästa elände väntade. Ett skrivbord som såg ut som en snödriva, så fullt av papper var det. Paroll: ”Det där får Herman ta när han kommer tillbaka”. Man kan fortfarande se klösmärkena i bordet, när jag försökte klamra mig fast för att inte omedelbart resa mig upp och gå hem.
Men – man behöver ju pengar…
Det var en brunbränd gosse på bilden. Inte nådigt att komma hem till iskalla vindar och pappersfyllda skrivbord. Men du var väl ordentligt utvilad?
SvaraRaderaEn sak som förenade mina och min frus ambitioner i yrkeslivet var att vi båda gärna ville ha så långa semestrar som möjligt. Så - med lite tricksande brukade vi lyckas få 6 - 8 veckor ledigt varje år. Då hinner man "sänka tempot" (som f ö aldrig varit överdrivet högt) och det var nog det låga tempot som var det värsta när jag träffade snödrivan på skrivbordet. Utvilad var jag säkert.
SvaraRadera