Prisutdelning

Företagsafton med prisutdelning

(En hyllning till min gode vän, tyvärr numera framlidne, Hasse Lindholm)

Jag skulle på detta sätt vilja ta tillfället i akt att tacka de två Höga Cheferna som ledde prisutdelningen i samband med vår företagsafton sistlidna december. Särskilt imponerande upplevde jag den timing som förelåg såtillvida att båda två klarade av att hålla sig på benen till och med den tidpunkt då prisutdelningen var över. I detta sammanhang vill jag meddela att de som hjälpte till att bära ned Högsta Chefen till hans (förutseende nog) förbeställda transport beklagar att de råkade tappa hans huvud i golvet. Jag har emellertid lyckats lugna dem genom att försäkra att det inte är första gången som Högsta Chefen tappar huvudet.

Mellan en kollega (som förresten lider av gonorré så det stänker som ett bläckfiskstim när han pinkar, det är därför det ser ut som det gör ibland på herrtoaletten) och mig föreligger en viss åsiktsskillnad om vad talet som de båda hjälptes åt med att hålla egentligen handlade om. Kollegan anser för sin del att det rörde sig om bl a fruntimmer och husmodersgymnastik (han baserar detta sitt antagande på de livliga gester varmed talet beledsagades) medan jag själv håller före att ämnet måste ha varit "Några exempel på hur dövstumma kan meddela sig med omvärlden". Jag stöder mig härvidlag på de rent otroliga rörelser som utfördes med läppar, ögonbryn och öron och de stundtals nästan omänskliga ljud som frambringades. Om det inte medför alltför stora kostnader för företaget skulle jag vara tacksam för en skriftlig kopia av talet.

Även Näst Högst Chefen skilde sig från sina åligganden med heder. De små kuverten med prispengar och de vackra prispokalerna hölls fram stilrent och på passande höjd. Jag har f ö skickat en CD med prisutdelningen till Hans Majestät Konungen (hoppas att Han vet hur man startar den) för att Han ska få tillfälle att studera Näst Högste Chefens teknik inför nästa utdelning av Nobelprisen, och då speciellt den Värdighet och Ärlighet (han nallar inte alltför mycket av prispengarna ur kuverten) som visas. Den strama, nästan militära hållningen avbröts endast tillfälligt av små graciösa snedsteg som nästan gick i takt med Högste Chefens. Man kunde nästan tro att de skulle gå på något dansetablissemang i närheten och motsåg den stundande dansen med sådan glädje att de ville ge sina färdigheter i danskonsten en sista avslipning. Om de båda cheferna varit mörkare i hyn hade man osökt kommit att tänka på någon sorts rituell dans i något exotiskt land där pristagarna varit gudar och man med sitt uppträdande försökt att blidka dem.

Än en gång tack!